Tortyr av våra systrar

Bismillaah was-Salaatu was-Salaam `ala Rasoolillaah
as-Salaamu `alaykum wa rahmatullaahi wa Barakaatuhu

Kära ikhwaatee wa akhawaatee...

Mitt hjärta värker bortom yttranden…

Jag har nyligen sett glimtar från det mest fruktansvärda brott en kvinna kan tänka sig…våldtäkten och stympningen av en annan kvinna…

Men det var inte vilken kvinna som helst... detta var vår SYSTER I ISLAM, vår syster i EEMAAN…lika nära oss som vår blodsyster…lika nära dig och mig som vår egen mamma eller dotter…eller de ska åtminstone ha den statusen i våra hjärtan, vare sig vi behandlar henne så eller inte.

Vi skulle inte vila på natten, vi skulle inte sova, om vår mor eller dotter blev stympad, våldtagen och brutalt torterad som denna syster blev. Vi skulle inte skratta och skämta, och slösa bort vår tid på lek, om vår mor, syster eller dotter skrek av smärta, helt försvarslösa. Med hjärtan som brister av rädsla när de gruppvåldtas av kuffaar, män så sjuka, att de inte bara begår detta hemska brott, utan de fotograferar det också, och filmar det, utan skam eller respekt. Vad som gör saken värre är att det inte bara handlar om en syster. Inte bara i Öst Timor (hur många av oss gör duáa för systrarna i Öst Timor?) Systrar behandlade värre än djur av bestar som dessa. Och hur många gånger per dag låter vi, inklusive mig, tankarna vandra till dessa systrar, eller till de få, speciella och nobla bröder som offrar sin tid, rikedomar, energi, kropp, och själ i Allahs väg, skyddande sina systrar och mödrar och döttrar - de svaga och förtryckta i detta ummah.

Nej, detta är inte bara en syster. Detta är inte något ovanligt. Detta händer inte bara i Öst Timor. Dessa brott sker, dag efter dag, timme efter timme…med våra systrar, döttrar och mödrar, i Tjetjenien, Palestina, Kashmir, Filippinerna, Maluku/Indonesien, och listan slutar inte där. Detta var vad som hände våra systrar i Bosnien och Kosovo för bara några år sedan - systrar så nära oss som systrarna i Skottland!

Mina kära bröder och systrar, jag undrar hur många av våra systrar som skrikit i dödsångest under den tid det tagit mig att skriva detta? Jag undrar hur många bröder som skrikit när de sett vad som hänt deras fruar och döttrar?

Våra vackra muslimska systrar - våra mödrar, våra döttrar - med deras fina hayaa, deras blygsamhet, deras ärbarhet, deras värdighet, bortagen från dem, som deras kläder blev borttagna av dessa monster.

Mina kära bröder, skulle ni snarka i er säng på natten, varmt inlindade, mysigt, i er bekväma lägenhet, om din frus kläder blev bortslitna från henne så som din syster i Öst Timors kläder blev bortslitna?

Jag önskar, mina kära bröder och systrar, att jag kunde finna ord som kunde förklara vad som finns i mitt hjärta just nu, för jag ger den inte rättvisa. Jag önskar ni kunde se denna grafiska hemskhet som jag fått se en glimt av - men fotona är för grafiska, subhanAllah, med vår systers awrah utvikt, och utan respekt för henne och med tanke på tvetydiga saker, skickar jag inte med något URL.

Det är tillräckligt att jag säger till er att det är er systers lemmar som trampades på med soldaternas stövlar - ja, soldater, det var mer än ett monster som gjorde detta med henne - och krossade hennes mjuka armar.

Det är er syster vars kläder först drogs av henne.

Det är er syster som fick munkavel, hennes armar upptryckta av en soldat, medan de andra tvingade isär hennes ben och slet av hennes underkläder.

Det är er syster som blev filmad och fotograferad, uppbunden och därefter gruppvåldtagen, Allah vet hur många gånger, av dessa monster bland kuffar.

Det är er syster som upprepade gånger blev kränkt, om och om igen, från olika vinklar.

Det är er syster som fick ciggaretter upptryckta i sina innersta delar.

Det är er syster som skyddade sig utav skam och rädsla i ett hörn med dessa monster som tittade på, med inristade ord över hela hennes sårbara, nakna, skymfade kropp.

Det är er muslimska syster som blev upphängd på väggen likt ett stycke kött, skymfad av dessa sjuka män som ristat in ett krucifix på hennes bröst!

Det är er syster som ligger med ansiktet ner i smutsen, naken, som om detta inte varit nedvärderande nog, med ett rep knutet runt hennes huvud, och skärsår över hela hennes ’torso’, fortfarande brutalt torterad.

Det är er syster som levde och dog literärt sett övergiven, skräckslagen, vanhedrad, försvarslös, och ensam, bortkastad likt en hög sopor på golvet, av bestarna, efter de hade tillfredsställt sin sjuka och grymma aptit, behandlad som om hon var sopor eller värre.

Mina ögon fylls av tårar efter bara 12 foton. Jag kan inte föreställa mig hur min syster kände sig under hela denna stund.

En broder berättade att det även finns på ”real player" inspelningar av sådan tortyr, ”bara ljudet i sig kommer att få ditt skinn att krypa.”

Må Allah förbanna dessa monster och tortera dem i den djupaste grunden av Elden så som de torterat vår älskade syster.

"In the long run evil in the extreme will be the End of those who do evil; for that they rejected the Signs of Allah and held them up to ridicule" [Surah ar-Rum 30:10]

Mina kära bröder och systrar, vad ska behöva ske för att vi ska vakna? Hur många fler systrar ska behöva bli våldtagna, hur många fler kroppar ska behöva bli stympade, hur många fler av era fäder och bröder ska behöva bli vanhedrade och torterade? Hur mycket blod ska behöva spillas och hur många skrik ska behöva eka förrän vi ska vakna upp till den verklighet vi lever i?

Mina kära bröder och systrar, hur många fler gånger ska Allahs straff drabba oss innan våra sovande hjärtan vaknar från denna försummelse? Innan vi kommer ihåg våra bröder och systrars pina i detta ummah. Innan vi höjer våra händer i duáa gråtandes och tömmer våra fickor för att hjälpa dem fi sabeelillah. Innan vi kommer ihåg Allahs tjänst på oss, inte bara i våra hjärtan eller på våra tungor utan även i våra gärningar - innan vi ser detta ihågkommande av Allah, och tacksamhet över Hans ynnestbevis över våra lemmar? Innan våra bröder lämnar sina sängar - och innan vi, mödrar och döttrar från detta ummah, uppmuntrar dem, ber dem lämna deras hem och kära - att lämna oss! - för att beskydda denna ummahs heder. Innan våra hjärtan ändrar sin kärlek för denna värld till kärlek till nästa liv.

”När folket blir giriga över dinar och dirham, handlar med vackra saker, och upptar sin tid med lantbruksarbete, försakandes Jihaad i Allahs väg, Allah kommer skicka ner över dem katastrofer som inte försvinner förrän de kommer tillbaka till sin religion.” (Ahmad och Abu Dawud; Ibn Al-Qattaan klassade den Saheeh)

Må Allah vägleda oss bort från Hans Vrede till Hans Välbehag, och ge oss förmågan som ett ummah att agera, att rätta våra situation och att återvända till dyrkan av våran Herre, Rabb, på alla sätt - Ameen - tills detta komma avskyvärda saker som detta hända.

Jazaakum Allaah Khayr för ert tålamod med mig.

Ukhtukum fil Islaam
Umm Nusaybah (Ummuz-Zubair)

Subhaanaka Allaahumma Ash-Hadu An Laa ilaaha illaa Anta Astaghfiruka wa Atubu Ilayk

Läs andra bidrag