The Prophet's (s)
prayer described
av
Shaikh Muhammad Naasir-ud-Din Al-Albani
|
Bismillahi
Rahmani
Rahim För att återgå till det du läste i texten: tryck på siffran vid kommentaren) ATT
VÄNDA SIG MOT KA’BA När Profeten (s) stod upp till bön, så vände han sig mot Ka’ba både
i obligatoriska och frivilliga böner[1],
och han (s) beordrade det, när han sa till ”den som bad dåligt”[2]:
”När du står upp för bön, utför
då wodoo perfekt, vänd dig sedan mot Qibla och säg takbir.”(Bukhari,
Muslim och Siraaj) ”Under en resa, bad han (s) frivilliga böner och witr på sin
riddjur, åt det håll den gick (öst eller väst)”[3] Allah säger ”Wherever you
turn, there is the Face of Allah” (Baqarah, 2:115) applies to this.
(Muslim, Tirmidhi klassade den som sahih) ”(Ibland), när han avsåg att be icke-obligatoriska böner på sin
hon-kamel, så gjorde han (s) så att hon var vänd mot Mecka, sa takbir,
och bad mot den riktning som kamelen vände sitt ansikte mot.”[4] ”Han brukade göra rukkoo’ och sajda på sitt riddjur genom att sänka
sitt huvud, och göra sajdan lägre än rukoo’n.” (Ahmad och Tirmidhi
sa att den är sahih) ”När han avsåg att be obligatoriska böner, steg han av och vände
sig mot qibla.” (Bukhari, Ahmad) Vid bön under svår rädsla, har han (s) gett ett exempel för sitt
omma att följa ”till fots, stående, eller på sitt riddjur; vänd mot
qibla eller inte”[5]
och han sa också ”När de (arméerna)
möts, då är den (dvs bönen) takbir och tecken med huvudet.”[6]
Profeten (s) brukade också säga ”Det
som är mellan öst och väst är qibla.” (Tirmidhi, Hakim som
klassade den som sahih) Jaabir (ra) sa: ”En gång, när vi var med Allahs Budbärare (s) på
en expedition, så var himlen så molnig, så vi försökte finna qibla,
men vi hade olika åsikter, så var och en av oss bad i varsin riktning,
och var och en av oss drog märken framför sig för att markera våra
positioner. På morgonen tittade vi på dem och fann att vi inte hade bett
mot qibla. Så vi nämnde detta till Profeten (s) [men han beordrade inte
oss att upprepa (bönen)] och han sa: Er
bön var tillräcklig.”[7] Han (s) brukade be mot Bait al-Muqaddas [med Ka’ba framför sig] innan
följande vers uppenbarats: ”We
see the turning of your faces to the heavens; now shall we turn you to a
Qiblah that shall please you: turn then your faces in the direction of the
Sacred Mosque” (Baqarah 2:144). När den uppenbarades vände han sig
mot Ka’bah. Det fanns folk i Qubaa’ som bad Fajr, när någon kom till
dem och sa, ‘Sannerligen Allahs Budbärare (s) har fått en del av
Koranen uppenbarad för sig igår natt och han har beordrat att man ska vända
sig mot Ka’bah, så vänd er dit.’ Deras ansikten var vända mot
Shaam, så de vände sig runt [och deras imam vände sig om mot qibla
tillsammans med dem.][8] ATT
STÅ UPP I BÖNEN Profeten (s) brukade stå upp i bönen, både i obligatoriska och
frivilliga böner, och följde då Allahs order: ”And stand before Allah devoutly.” (Baqarah 2:238) När han var på resa, brukade han be frivilliga böner på sitt
riddjur. Han lärde sitt omma att be under rädsla till fots eller på ett
riddjur, som nämnts, och det är syftet med vad Allah säger i Koranen: ”Guard
strictly your (habit of) prayers, especially the Middle Prayer[9],
and stand before Allah devoutly. If you fear (an enemy) then pray on foot,
or while riding. But when you are in security, celebrate Allah’s praises
in the manner He has taught you, which you did not know before.” (Baqarah
2:238-239) Han (s) bad sittande under den sjukdom som han sedan avled av.[10]
Han bad också sittande vid ett annat tillfälle före det, när han var
skadad och människorna bakom honom bad stående; så han tecknade åt dem
att de skulle sitta, och de satte sig (och bad). När han var klar sa han Ni var på väg att göra som perserna och romarna gör: att stå upp för
sina kungar som sitter ner. Så gör inte det, för Imamen finns där för
att följas: när han gör rokoo’, gör då rokoo’, när han reser
sig, res er då, och när han ber sittande, be då (alla) sittande.[11] Den
sjukes bön sittande ‘Imran ibn Husain (ra) sa, ”Jag led av hemorrojder, så jag frågade
Allahs Budbärare och han sa, Be stående,
om du inte kan det, (be då) sittande, om du inte kan det, be då
liggande.” (Bukhari, Abu Dawood, Ahmad) Imran ibn Husain sa också, ”Jag frågade honom (s) om den sittandes bön,
så han sa: Den som ber stående,
den är bättre; den som ber sittande, hans belöning är hälften av den
förres. Den som ber liggande (i en annan berättelse: tillbakalutad),
får hälften av belöningen som den som sitter får. [12]
Detta handlar om en sjuk människa, för Anas (ra) sa, ”Allahs Budbärare
(s) kom ut till folket medan de bad sittande pga sjukdom och sa: Sannerligen,
bönen hos den som sitter är (värd) hälften av bönen hos den som står.
(Ahmad, Ibn Maja med en sahih sanad)
En gång besökte han (s) en sjuk person och såg honom be (lutad) mot
en kudde, så han tog den och kastade den åt sidan. Då tog mannen en
pinne för att be (lutad) mot den, men han tog den och kastade den åt
sidan och sa: Be mot marken om du
kan, annars ska du göra rörelser med ditt huvud, och göra din sujud
djupare än din rokoo’”.[13]
Att
be på en båt Han (s) blev tillfrågad om att be på en båt och sa: Be
stående på den om du inte är rädd för att drunkna.[14] När han blev äldre så tog han ett stöd på sin böneplats för att
luta sig emot.[15] Att
sitta och stå i nattbönen (Tahajjud) Han (s) brukade be länge under natten stående, och länge under natten
sittande och om han reciterade stående, så böjde han sig stående och
om han reciterade sittande, så böjde han sig sittande. (Muslim, Abu
Dawood) ”Han bad sittande, så han reciterade sittande tills han hade kvar
trettio eller fyrtio verser; då ställde han sig upp för att recitera
dessa stående och sedan böja och knäböja och han gjorde på samma sätt
i den andra rak’an.” (Bukhari, Muslim) I själva verket ”bad han as-subhah[16] sittande mot slutet av
hans liv när han hade blivit gammal, och det var ett år före hans död.”
(Muslim, Ahmad) ”Han brukade sitta med benen i kors.”[17] Att
be med skor och beordran om att göra det ”Han brukade stå (i bön) barfota ibland och med skor ibland.”[18] Han tillät sitt omma dett, genom att säga: När någon av er ber, så ska han ha på sig sina skor eller ta av sig
dem och ställa dem mellan sina fötter och inte störa andra med dem.[19] Han uppmuntrade att man bad med dem ibland, genom att säga: Var
annorlunda än judarna, för de ber inte i sina skor eller i sina khuffs (läderstrumpor).[20] Ibland tog han av dem från sina fötter under bönen, och fortsatte
sedan sin bön, som Abu Sa’eed al-Khudri sa: ”Allahs Budbärare (s)
bad med oss en dag. Under tiden han bad, tog han av sig sina skor och
placerade dem till vänster om sig. När människorna såg detta, tog de
av sig sina skor. När han avslutat sin bön sa han, Varför
tog ni av er era skor? De sa: ‘Vi såg att du tog av dig dina skor,
så därför tog vi av oss våra skor.’ Han sa Jibril
kom sannerligen till mig och informerade mig om att det fanns smuts - eller
så sa han något skadligt - (i
en annan berättelse: orenheter(filth))på
mina skor, så jag tog av mig dem. Därför ska den som går till moskén,
titta på sina skor: om han ser smuts på dem - eller så sa han: något
skadligt - (i en annan berättelse: orenheter
(filth)) så ska han torka av dem och be med dem.[21] ”När han tog av sig dem placerade han dem till vänster”[22]
och han sa också: När någon av er
ber, så ska han inte placera sina skor på sin högra sida eller på sin
vänstra sida, där de kommer att vara på någon annans högra sida, utom
om det inte finns någon på vänster sida, utan man ska placera dem
mellan sina fötter.[23] Bön
på ”talarstolen” (Minbar) ”En gång bad han (s) på ”talarstolen” (i en annan berättelse
‘…som hade tre trappsteg’)[24]. Så [han stod på den
och sa takbir och människorna bakom honom sa takbir medan han var på
talarstolen][sedan gjorde han rokoo’ på talarstolen] sedan reste han
sig och steg ner bakåt för att göra sajdah vid foten av talarstolen.
Sedan steg han tillbaka [och gjorde som han hade gjort under den första
rak’an] tills han avslutat bönen. Han vände sig sedan till folket och
sa: O människor! Jag har gjort så här för att ni ska följa mig och lära
er min bön.[25] Sutra[26]
och kravet att ha det ”Han (s) brukade stå nära sutra, så att det var (ett avstånd) på
tre ”cubits”(armslängder?) mellan honom och väggen”(Bukhari,
Ahmad) och ”mellan platsen för sujud och väggen, (fanns det) tillräckligt
med plats för att ett får skulle kunna passera.”(Bukhari, Muslim) Han brukade säga: ”Be inte förutom mot sutra, och låt ingen passera
framför er, om någon fortsätter att försöka passera, döda då honom,
för han har en följeslagare dvs en shaytan med sig.”(Ibn Khuzaimah i
sin Sahih (1/93/1) med en säker isnad) Han sa också: ”När ni ber mot sutra, så ska man vara nära den så
att Shaytan inte ska kunna bryta bönen.”[27] Ibland ”bad han mot pelaren i moskén”[28] När han bad [på en öppen yta där det inte fanns något att använda
som sutra], så brukade han sticka ner ett spjut i marken framför sig och
be mot det med människorna bakom sig.”(Bukhari, Muslim, Ibn Maja).
”Ibland ställde han sitt riddjur åt sidan och bad mot det.”(Bukhari,
Ahmad) men det här är inte samma sak som att be på kamelernas
viloplats(dvs platsen de knäböjer på), vilket han förbjöd (Bukhari,
Ahmad) och ibland ”tog han sin sadel, lade den på längden och bad mot
dess bakre del.”(Muslim, Ibn Khuzaima (92/2) & Ahmad) Han brukade säga: När ni
placerar något framför er såsom en pinne eller bakdelen på en sadel, så
kan ni be och inte bry er om, om någon passerar framför den. (Muslim,
Abu Dawood) En gång ”bad han (s) mot ett träd”(Nasaa’i, Ahmad - sahih isnad)
och ibland ”bad han mot Aichas (ra) säng när hon låg i den [under
sitt lakan.]” (Bukhari, Muslim, Abu Ya’laa (3/1107)) Han lät aldrig något passera mellan honom och hans sutra. ”En gång
bad han när ett får kom springande framför honom, då hann han ikapp
det tills han pressade sin mage mot väggen [och det fick passera bakom
honom].” (Ibn Khuzaimah i sin Sahih (1/95/1), Tabaraani (3/140/3), Hakim
som klassade den som sahih och Dhahabi höll med.) ”En gång när han bad en obligatorisk bön, så knöt han sin näve
(under bönen), så när han avslutat sa folket: ‘O Allahs Budbärare, hände
något under bönen?’ Han sa: Nej,
förutom att djävulen ville passera framför mig, så jag ströp honom
tills jag kunde känna kylan från hans tunga i min hand, vid Allah! Om
inte min broder Sulaiman hunnit före mig om det[29],
så skulle jag ha bundit fast (djävulen) vid en av pelarna i moskén så
att Madinas barn skulle kunna gå runt honom.
[Så den som kan förhindra att något går emellan honom och
qibla, han måste göra det].”[30] Han brukade också säga: När någon
av er ber mot något som är en sutra mellan er och folk och någon försöker
passera framför er, så ska ni knuffa honom i halsen [och tillbakavisa, så
mycket ni kan], (i en berättelse ni
ska stoppa honom två gånger) men om han vägrar (att inte passera) då
ska ni döda honom, för han
är sannerligen en djävul. (Bukhari, Muslim, tillägget från Ibn
Khuzaimah (1/94/1) Han sa också: Om personen som
passerade framför någon i bön kände till ( synden) han begått så
vore det bättre för honom att vänta fyrtio än att passera framför.(Abu
an-Nadr sa, ”Jag kommer inte exakt ihåg om han sa fyrtio dagar, månader
eller år.”)(ibid.) Vad
bryter bönen Han brukade säga: En
mans bön är bruten när det inte finns något sådant som baksidan av en
sadel framför honom, genom en [menstruerande][31]
kvinna, en åsna eller en svart hund. Abu Dharr sa, ‘Jag sa: ”O Allahs Budbärare, varför just den
svarta hunden istället för den röda hunden?” Han sa, Den
svarta hunden är en shaytan. [32] Förbud
mot att be mot en grav Han brukade förbjuda bön mot graven, genom att säga: Be
inte mot gravarna, och sitt inte på dem.[33] AVSIKTEN[34] Profeten (s) brukade säga ”Alla handlingar beror på avsikten och
varje människa ska få vad han avser.(Bukhari, Muslim, mfl. Det finns i Irwaa’
(nr 22)) TAKBIR Sedan brukade han (s) börja bönen genom att säga ”Allaho akbar”
(Allah är störst)[35] Han beordrade ”mannen som bad dåligt” att göra likadant som vi nämnt
tidigare och han sa till honom ”Sannerligen
en persons bön är inte fullkomlig förrän han har gjort wodoo som har
innefattat de nödvändiga delarna av kroppen och sedan har sagt: Allaho
akbar.” (Tabaraani med en sahih isnaad) Han brukade också säga: Nyckeln
till bönen är att göra sig ren, man stiger in i den genom takbir och går
ur den genom taslim. (Abu Dawood, Tirmidhi och Hakim som klassade den
som sahih och Dhahabi höll med. Den finns i Irwaa’
(nr 301).[36] ”Han brukade höja sin röst under takbir så att de bakom honom kunde
höra det. (Ahmad och Hakim som klassade den som sahih och Dhahabi höll
med). Men när han blev sjuk så brukade Abu Bakr höja sin röst för att
vidarebefordra Profetens (s) takbir till människorna. (Muslim, Nasaa’i)
Han brukade också säga: När
imamen säger Allaho akbar, säg då Allaho akbar. (Ahmad och Baihaqi
med en sahih isnaad). Att
lyfta händerna Han brukade lyfta sina händer ibland samtidigt som takbir (Bukhari,
Nasaa’i), ibland efter takbir (Bukhari, Nasaa’i) och ibland före
takbir (Bukhari, Abu Dawood). ”Han brukade lyfta händerna med sina
fingrar lite isär, inte spretande och inte isär.(Abu Dawood, Ibn
Khuzainah (1/62/2, 64/1) Tammaani och Haakim som klassade den som sahih
och Dhahabi höll med). Och han (s) höll händerna i höjd med sina
axlar. (Bukhari och Nasaa’i) Ibland höjde han dem tills de var i höjd
med (toppen på) öronen. (Bukhari, Abu Dawood) Att
placera höger arm på vänster arm ”Profeten (s) brukade placera sin högra arm på sin vänstra.”
(Muslim och Abu Dawood. Finns även i Irwaa’
(nr 352)) och han brukade säga: Vi
profeter har blivit beordrade att skynda oss att bryta fastan, att fördröja
målet före fastan och att placera våra högra armar på våra vänstra
under bönen. (Ibn Hibbaan och Diyaa’ med en sahih isnaad) Profeten (s) gick förbi en man som bad och hade placerat sin vänstra
arm på sin högra, så han drog isär dem och placerade den högra på
den vänstra. (Ahmad och Abu Dawood med en sahih isnaad) Att
placera händerna på bröstet ”Profeten (s) brukade placera höger arm på vänster handrygg, vrist
och underarm.” (Abu Dawood, Nasaa’i och Ibn Khuzaimah (1/54/2) med en
sahih isnad och Ibn Hibban klassade den som sahih (485)) ”Och han
beordrade sina följeslagare att göra likadant ”(Malik, Bukhari och Abu
‘Awaanah) och (ibland) ”brukade han ta tag i vänster arm med höger
hand” (Nasaa’i, Daaraqutni med en sahih isnaad.)[37] ”Han brukade placera dem på sitt bröst.”[38] ”Profeten brukade förbjuda att man lade sina händer på midjan under
bönen [och han satte sin hand på sin midja (för att
demonstrera)]”(Bukhari, Muslim. Irwaa’
(374)). Och detta är ”silb” som han brukade förbjuda. (Abu
Dawood, Nasaa’i mfl) Att
titta på platsen för sujud och ödmjukhet ”Profeten (s) brukade böja ner sitt huvud under bönen och fixera sin
blick på marken.”[39]-
under tiden han var i Ka’ba, så lämnade hans blick inte platsen för
sujud förrän han kom ut ur den.”(Baihaqi, Haakim) och han (s) sa Det är inte passande att det finns något i Huset som stör personen
som ber.[40] ”Han förbjöd att man tittade upp i himlen (Bukhari och Abu Dawood)
och han betonade detta förbud så mycket att han sa: Människor måste akta sig för att titta upp mot himlen under bönen,
annars kommer deras syn inte att återvända till dem. (och
i en annan version…annars kommer deras syn att tas ifrån dem”)(Bukhari, Muslim och
Siraaj) I en annan hadith: Så när ni ber
ska ni inte titta hit eller dit, eftersom Allah har Sitt ansikte framför
Sin tjänares ansikte så länge han inte tittar bort. (Tirmidhi,
Haakim som klassade den som sahih Sahih
at-Targeeb (nr 353)), ”och han (s) sa också angående att titta åt
olika håll, Det är en bit som
Shaitan stjäl ur en tjänares bön. (Bukari, Abu Dawood). Profeten (s) sa också: Allah upphör
inte med att vända sig till en tjänare i hans bön, så länge han inte
tittar runt; när han vänder bort sitt ansikte, vänder sig Allah bort från
honom. (Abu Dawood mfl. Ibn Khuzaimah och Ibn Hibbaan klassade den som
sahih.. se Sahih at-Targheeb (nr
555)). ”Profeten (s) förbjöd tre saker: picka som en höna, ligga som
en hund (iq’aa’) och att titta runt som en räv.” (Ahmad, Abu
Ya’laa. Se Sahih at-Targeeb (nr
556)) ”han brukade också säga Be
en farvälbön som om du ser Honom,
för om du inte ser Honom, så ser han sannerligen dig. (Mukhlis i Ahadith
Muntaqah Tabaraani, Royaani, Diyaa’ i al-Mokhtara,
Ibn Maja, Ahmed och Ibn ‘Asaakir, Haitami klassade den som sahih i Asnaa
al-Mataalib) ” och den som överträffar i wodoo, ödmjukhet och böjningar, när
det är dags för en obligatorisk bön, kommer att få det som en förlåtelse
för han tidigare små synder så länge han inte begår en stor synd, och
denna (möjlighet) finns alltid. (Muslim) En gång bad han (s) i en khamisa (ett
ylleplagg med mönster) och under bönen tittade han på mönstren. När
han var klar sa han Ta denna khamisa
till Abu Jahm och hämta hans anbijaaniyya (ett ylleplagg utan mönster)
till mig, för det har tagit min uppmärksamhet under bönen. (i en
version…för jag har tittat på mönstren under bönen och det satte mig i
(trial) prövning/svårighet/lockelse) (Bukhari, Muslim och Maalik,
det finns i Irwaa (376)) Aicha hade ett tyg med bilder utspridd mot sahwaa[41] mot vilket Profeten
(s) bad och sedan sa: Ta bort det från
mig, [eftersom dess bilder inte slutade störa mig i bönen.][42] Han brukade också säga: Bönen
är inte giltig när maten har serverats, eller när det är dags att göra
sig av med de två avskrädena (sköta sina behov). (Bukhari, Muslim) AD’IYA
(BÖNER) ATT GÖRA I BÖRJAN Sedan brukade Profeten (s) börja sin recitation med olika ad’iya i
vilka han prisade Allah. Han beordrade ”mannen som bad dåligt” att göra
det, när han sa till honom: Ingen
persons bön är fullkomlig förrän han säger takbir, lovprisar Allah
den Mäktige och Storslagne och prisar Honom, reciterar ur Koranen det som
är lätt för honom…(Bukhari, Muslim & Ibn Abi Shaibah
(12/110/2). Finns i Irwaa’ (nr 8)) Han sa en av de följande bönerna:
1. "Allahomma baa’id
baini wa baina khataayaaya kama baa’adta baina’l-mashriqi
wa’l-maghribi Allahomma
naqqini min khataayaaya kama yonaqqa thaobo’l-abyado mina danas Allahomma
ghsilni min khataayaaya bi’l-maa’i wathalji wa’l-barad". Det betyder: Oh Allah! Skilj mig långt från mina synder, såsom du har
skiljt mellan öst och väst. O Allah! Rena mig från mina synder såsom
ett vitt tyg är renat från smuts. O Allah! Tvätta mig från mina synder
med vatten, is och snö. Han brukade säga denna i obligatoriska böner. (Abu Dawood & Hakim,
som klassade den som sahih och Dhahabi höll med.)
2. "Wajjahto
wajhia lilladhi fatara samaawaati wa’l-arda haniifa, wa ma ana min al-moshrikiin,
inna salaati wa nosoki wa mahyaaya wa mamaati lillahi rabbi l-‘aalamiin,
la shariika lah, wa bidhalika omirto wa ana awwalo’l-moslimiin,
allahomma anta’l-maliko la ilaha illa anta, sobhaanaka wa bihamdika,
anta rabbi wa ana ‘abdoka dhalamto nafsi, wa’tarafto bidhanbi,
faghfirli dhanbi jamii’an innaho laa yaghfiro dhonooba illa ant,
wahdinii li-ahsani l-akhlaaqi la yahdi li-ahsaniha illa ant, wasrif
‘anni sayyi-aha la yasrifo ‘anni sayyi-aha illa ant, labbaikawa
sa’daika, wa’l-khairo kolloho fi yadaika, wa sharro laisa ilaik,
wa’l-mahdiyyo man hadait, ana bika wa ilaika, la manjaa wa la malja-a
minka illa ilaik, tabaarakta wa ta’aalaita, astaghfiroka wa atoobo ilaik". Jag har vänt mitt ansikte mot himlarnas och jordens Upphovsman,
uppriktigt [i Islam] och jag är inte bland Moshrikiin. Sannerligen, min bön,
mina offer, mitt liv och min död hör till Allah, Herre över världarna:
ingen partner har Han. Med detta har jag beordrats och jag är den första
muslimen (de som underkastar sig honom)[43]
O Allah Du är Kungen, ingen har rätt att dyrkas förutom du [Du är den
mest perfekte och all lovprisning tillhör dig] Du är min Herre och jag
är din slav.[44]
Jag har gjort fel och jag har
erkänt mina synder, så förlåt alla mina synder, för ingen förlåter
synder förutom Du. Vägled mig till den bästa karaktären, till vilken
ingen kan vägleda förutom du, och skydda mig från den värsta karaktären,
från vilken ingen kan skydda förutom Du. Jag finns här och är lycklig
att tjäna dig.[45]
Allt gott finns i Dina händer och det onda är inte från Dig.[46]
[Den vägledde är den som är vägledd av Dig]. Jag existerar tack vare
Din vilja och tillhör Dig. [Det finns ingen flykt eller skydd från Dig förutom
till Dig]. Du är välsignad och upphöjd. Jag ber om Din förlåtelse och
”ångrar mig till dig” Denna brukade han läsa i obligatoriska och frivilliga böner. 8Muslim,
Abu ‘Awaanah, Abu Dawood, Nasaa’i, Ibn Hibbaan, Ahmad, Shaafi’i
& Tabaraani; de som säger att den tillhör frivilliga böner har
misstagit sig.
3. Samma
som ovan, utan: Anta rabbi wa ana
‘abdoka. Du är min Herre och jag är Din slav, fram till slutet,
med följande tillägg: "Allahomma anta’l-maliko, la ilaha illa ant, sobhanaka wa bihamdik". Allah! Du är Kungen, det finns ingen (sann) gudomlighet förutom Du, må
du vara upphöjd och prisad. (Nasaa’i med en sahih isnad) 4.
Likadant som nr 2 fram till: Wa
ana awwalo’l-moslimiin. …och jag är den första muslimen. Sedan
tillägger man: "Allahomma hdinii li-ahsani’l-akhlaaqi wa ahsani’l-a’maali la yahdi
li-ahsaniha illa ant,waqinii sayyi-a’l-akhlaaqi wa’l-a’maali la
yaqii sayyi-aha illa ant". Allah, vägled mig till den bästa karaktären och de bästa
handlingarna, det som ingen annan kan vägleda till förutom Du, och rädda
mig från den onda karaktären och handlingarna, från vilka ingen kan
skydda förutom Du. (Nasaa’i, Daaraqutni, med en sahih isnad) 5.
"
Sobhaanak
allahomma wa bihamdika wa tabaaraka smoka wa ta’aala jaddoka wa laa
ilaha ghairok". Du är Lovprisad[47],
O Allah, och Prisad[48],
Ditt namn är Välsignat[49],
Er Majestät[50] är Upphöjd och ingen
har rätt att dyrkas förutom Du.[51] Profeten (s) sa De ord som är
mest älskade av Allah är när Hans slav säger: Du är Prisad, O
Allah…(Abu Dawood & Tahaawi med en hasan isnaad) 6.
Samma som ovan, med tillägget, under nattböner: La
ilaaha illallah Det finns ingen sann Gud förutom Allah, tre gånger
och Allaho akbaro kabiira Allah
är den Störste, Mycket stor, tre gånger.
7. Allaho akbaro kabiira, wal hamdolillahi kathiira, wa
sobhaanallahi bokratan wa asiila Allah är den Störste, mycket Stor. Prisad vare Allah, om och om igen.
Prisad vare Allah morgon och kväll En av Profetens sahhaba började med denna, och då sa Profeten (s): Underbart,
för den (bönen, do’a)gör att dörrarna till Paradiset öppnas.[52]
8. Alhamdolillahi hamdan kathiiran tayyiban mobaarakan
fii Prisad vare Allah, många, rena, välsignade prisningar. En annan man började med denna, och då sa Profeten (s) Jag
såg tolv änglar som tävlade om vem som skulle få ta upp den. (Muslim
och Abu Awaanah)
9. Allahomma laka’l-hamdo, anta nooro samaawaati
wa’l-ardi wa man fiihim, wa laka’l-hamd, anta qayyimo ssamaawaati wal
ardi wa man fiihinna, [wa laka’l-hamdo, anta maliko samaawaati wal ardi
wa man fiihim), wa laka’l-hamdo, anta’l-haqq, wawa’doka haqqo, wa
liqaa’oka haqqo, wal jannato haqqo, wannaaro haqqo, wassaa’ato haqqo,
wannabiyyona haqqo, wa mohammadon haqqo, allahomma laka aslamto, wa alaika
tawakkalto, wa bika amanto, wa ilaika anabto, wa bika khaasamto, wa ilaika
haakamto, [anta rabbona wa ilaika’l-masiir, faghfirli maa qaddamto, wa
maa akhkharto, wa maa asrarto wa maa a’lanto], [wa maa anta a’lamo
bihi minni], anta’l-moqaddimo wa anta’l-mo’akhkhir, [anta ilahi], la
ilaha illa anta. Allah, till Dig hör all lovprisning. Du är himlens och jordens och
allt som finns däri’s ljus[53],
till Dig hör all lovprisning. Du är Upprätthållaren[54]
av himlarna och jorden och alla de som finns i dem, [till Dig hör all
lovpris. Du är kung över himlarna och jorden och alla de i dem] till Dig
hör all lovpris. Du är Haqq (sanningen) Ditt löfte är haqq, Dina
uttalanden är haqq, att möta Dig är haqq, paradiset är haqq, elden är
haqq, Timmen är haqq, profeterna är haqq, Muhammad är haqq. O Allah!
Dig har jag underkastat mig, i Dig har jag lagt min tilltro, Dig har jag
trott på, till Dig har jag vänt mig, för din skull har jag strävat/slagits,
till Dig har jag vänt mig för en dom, [Du är vår Herre och hos Dig
slutar alla resor, så förlåt mig för mina tidigare och senare synder,
det jag har dolt och det jag har visat.] [och det andra Du vet mer om än
mig]. Du är den som för fram saker och Du är den som försenar saker.
[Du är min gudomlighet] och ingen har rätt att dyrkas förutom Du.[55]
[och det finns ingen makt eller kraft förutom Din]. Profeten (s) brukade säga denna i sin bön på natten, precis som de följande
bönerna (ad’iya).[56]
10. Allahomma rabba Jibraa’ila wa Miikaa’iila wa
Israafiila, faatiri samaawaati wal ard, ‘aalima’l-ghaibi washahaada,
anta tahkomo baina’ibaadika fima kaano fiihi takhtalifoon, ihdini limaa
khtolifa fiihi mina’l-haqqi bi-idhnika, innaka tahdi man tashaa-o ila
siraatin mostaqiim. Allah, Herre över Jibra’il, Mika’il och Israfil, himlarnas och
jordens skapare, som har kunskap om allt som är dolt och öppet! Det är
Du som dömer mellan dina tjänare i de angelägenheter som de brukade ha
olika åsikter i. Vägled mig med Din Nåd till sanningen angående det
som de brukade ha olika åsikter om, för Du vägleder sannerligen den Du
vill till den Rätta vägen. (Muslim och Abu Awaanah)
11. Han brukade säga takbir
tasbeeh, tahleel och istighfaar tio
gånger vardera och sedan säga.: Allahomma
ghfirli wahdinii warzoqni [wa ‘aafini]. O Allah! Förlåt mig och vägled
mig och ge mig rizq (levebröd, uppehälle) och [se över mina synder].
Sedan sa han Allahomma inni
a’oodho bika min addiiqi yaomal hisaab. O Allah! Jag söker skydd
hos Dig från nöd/plåga på Räkningarnas Dag. Detta sägs tio gånger.[57]
Allah är den störste (tre gånger), Ägaren till Kungadömet, Makten,
Prakten och Mäktigheten.[58] RECITATION Efter det sökte Profeten (s) skydd hos Allah och sa: A’odho
billahi min ashaytani rajim min hamzihi wa nafkhihi wa nafthihi Jag söker skydd hos Allah från den Onde, den förkastade, från hans
galenhet[59] hans arrogans, och hans
poesi.(Abu Dawood, Ibn Majah, Daaraqutni & Hakim som , tillsammans med
Ibn Hibbaan och Dhahabi, klassade den som sahih. Den står tillsammans med
den nästa i Irwaa al-Ghaleel (342)) Ibland brukade han tillägga: A’odho
billahi assami’i l-‘alim mina shaytani… Jag söker skydd hos Allah, den Allhörande, den Allvetande från den
Onde…(Abu Dawood & Tirmidhi med en hasan isnaad. Sedan läste han Bismillahi
rahmani rahim: I Allahs den Barmhärtige Förbarmarens namn. Detta läste
han inte högt.(Bukhari, Muslim, Abu ‘Awaanah, Tahaawi & Ahmad) Att
läsa en vers i taget Efter det läste han surat al-Fatiha och dela upp sin recitation, genom
att recitera en vers i taget. Han brukade säga: Bismillahi rahmani rahim (Här stannade han, sedan sa han) Al-hamdulillahi
rabbi l’alamin (Här stannade han, sedan sa han) ar-rahmani
rahim (Sedan stannade han och sa sedan) maliki
yaomi diin, och så vidare fram till slutet av suran. Den resterande
recitationen gjorde han på samma sätt, han stannade vid slutet av versen
och läste inte ihop dem.[60] Ibland brukade han recitera Maliki
yaomi diin (Domedagens Kung) istället för Maaliki yaomi diin (Domedagens Ägare)[61] Nödvändigheten
med al-Faatiha och dess förträfflighet Han brukade kraftigt betona vikten av denna sura genom att säga: ”Det
finns ingen bön för den som inte reciterade öppningskapitlet [åtminstone]”
(Bukhari, Muslim, Abu Awaanah & Baihaqi. Den finns i Irwaa’ (302)) och i en annan hadith sa han Bönen är inte tillräcklig, i vilken man inte reciterar öppningskapitlet
i Boken. (Daaraqutni, som klassade den som sahih, och Ibn Hibbaan i
sin Sahih. Den finns även i Irwaa’
(302)) Han sa också: Den som
utför en bön i vilken han inte reciterar Öppningskapitlet, då är den
(bönen) ofullständig, den är ofullständig, den är ofullständig,
ofullbordad. (Muslim & Abu ‘Awaanah) Han sa också: Allah
den upphöjde har sagt: ”I
have divided the prayer[62] between Myself and My
servant, into two halves: half of it is for Me and half is for My servant,
and My servant shall have what he has asked for.” Sedan sa Profeten
(s): Recitera! Tjänaren säger
”Alhamdulillahi rabbil alamiin”; Allah säger ”Min tjänare har prisat Mig” Tjänaren säger: ”Arrahmani
rahiim” Allah säger ”Min tjänare
har lovprisat Mig” Tjänaren säger ”Maliki yaomi diin” Allah säger:
”Min tjänare har glorifierat Mig” Tjänaren säger ”Ijaaka
na’bodo wa ijaka nasta’iin” Allah säger ”Detta
är mellan Mig och Min tjänare, och Min tjänare ska få det han bett
om” Tjänaren säger ”Ihdina siratal mostaqiim, siratalladhina
an’amta aleihim, ghairil maghdobi aleihim wa la daalin” Allah säger: ”Alla dessa är för Min tjänare, och Min tjänare ska få det han
bett om” (Muslim, Abu ‘Awaanah & Malik, och Sahmi har en
stödjande hadith av Jaabir i Taareekh
Jurjaan (144)) Han brukade också säga: Allah
uppenbarade inte i Toran och
Evangeliet något som Koranens Moder. Det är de Sju Ofta-Upprepade[63]
[och den Stora Recitationen som har skänkts mig]. (Nasaa’i &
Haakim, som klassade den som sahih och Dhahabi höll med) Profeten (s) beordrade ”den som bad dåligt” att recitera den i sin
bön (Bukhari), men sa till den som inte kan komma ihåg den att säga: Sobhanallah,
wal hamdulillah, wa la ilaha illallah, wa allaho akbar, wa la hawla wa la
qoata illah billah. (Abu Dawood, Ibn Khuzaimah, Hakim, Tabarani &
Ibn Hibbaan, som tillsammans med Hakim klassade den som sahih och Dhahabi
höll med) Han sa också till ”den som bad dåligt”: Om du kan en del av Koranen, läs då den, prisa annars Allah, uttryck
Hans storhet och uttryck att ingen annan har rätt att dyrkas förutom
Allah. (Abu Dawood & Tirmidhi, som klassade den som hasan, dess
isnaad är sahih.) Att
inte recitera tillsammans med imamen under böner som reciteras högt Han hade gett tillåtelse till de som leddes av en imam, att recitera
surat al-Fatiha i de ”höga” bönerna, sedan inträffade följande: ”Han bad Fajr och recitationen blev svår för honom. När han slutade
sa han: Ni kanske reciterar bakom er
imam. Vi sa: ”Ja, snabbt[64], o Allahs budbärare”
Han sa: Gör inte det, förutom att
[var och en av er] läser öppningskapitlet av Boken, eftersom bönen inte
är giltig för den som inte reciterar den. (Bukhari, Abu Dawood &
Ahmed. Tirmidhi och Daaraqutni klassade den som hasan). Senare förbjöd han dem från att recitera i de ”höga” bönerna överhuvudtaget,
när: ”Han avslutade en bön i vilken har reciterade högt och sa: Var
det någon av er som reciterade med mig nu?! En man sa ”Ja, jag
gjorde det, O Allahs Budbärare” Han sa: Jag
säger, varför tävlar man med mig? [Abu Huraira sa] Så folk slutade
recitera tillsammans med Profeten (s) när han reciterade högt, efter att
de hört honom säga så [men de reciterade för sig själva, tyst, när
imamen inte läste högt]. (Malik, Humaidi, Bukhari, Abu Dawood och
Mahaamali. Tirmidhi klassade den som hasan, Abu haatim ar-Raazi, Ibn
Hibbaan och Ibn Qayyim klassade den som sahih.) Han visade också att tystnad under det att imamen reciterar är en del
av att fullkomliga följandet av imamen, när han sa: Imamen finns där för att följas, så när han säger takbir, säg då
takbir, och när han reciterar, var då tysta..(Ibn Abi Shaibah, Abu
Dawwod, Muslim, Abu ‘Awaanah och Ruwayaani i sin musnad.) Han sa också
att det var tillräckligt att lyssna på imamens recitation, utan att behöva
recitera efter själv, när han sa: Den
som har en imam, då är imamens recitation tillräcklig för honom. (Ibn
Abi Shaibah, Daaraqutni, Ibn Majah, Tahaawi och Ahmad. Shaykh ul-Islam Ibn
Taymiyya klassade den som stark. Boosayri klassade några av dess isnaader
som sahih) Detta handlar om böner som reciteras högt. Skyldigheten
att läsa i bönerna som läses tyst Vad det gäller de ”tysta” bönerna, så är man tvungen att
recitera under den; Jabir sa ”Vi brukade recitera bakom imamen i Dohr,
och ‘Asr: surat al-Fatiha och en annan sura i de första två rak’ah,
och surat al-Fatiha i de sista två.” (Ibn Majah med en sahih isnaad) Men han avrådde dem från att förvirra honom med sin recitation, när:
”Han bad Dohr med sina följeslagare, och sa (efteråt): ”Vem av er sa ”Glorifiy
the name of your Lord the Most High” (Surat al-A’laa, 87)? Någon
sa: Det var jag, [men jag avsåg enbart gott med att göra det]. Så han
sa: Jag visste att någon tävlade
med mig, genom den. (Muslim, Abu ‘Awaanah och Siraaj) I en
annan hadith ”De brukade recitera bakom Profeten (s) [högt], så han
sa: Ni har blandat ihop min
(recitation av) Koran. (Bukhari, Ahmed och Siraaj med en hasan isnaad) Han sa också: Sannerligen, den
som ber har en privat rådfrågan med Allah, så han borde vara noggrann
med vad han rådfrågar honom med, och ni ska inte recitera Koranen högt,
över varandra (överrösta). (Maalik och Bukhari med en sahih
isnaad).[65] Han brukade också säga: Den som
reciterar en harf (stavelse)
ur Allahs Bok, detta räknas som en god gärning, och en god gärning är
värd tio gånger om. Jag menar inte att ”alif, laam, miim” är en
harf, utan ”alif” är en harf,”laam” är en harf, och ”miim”
är en harf. (Tirmidhi och Ibn Majah, med en sahih isnaad. Hadithen som säger ”Den
som reciterar bakom imamen, hans mun fylls med eld”, den är påhittad (mawdoo’)
[66] Amin,
och att imamen ska säga det högt När Profeten (s) avslutat al-Fatiha, sa han: Aamiin, högt och utdraget. (Bukhari, Abu Dawood med en sahih
isnaad) Han brukade också beordra samlingen att säga min: När imamen säger, ghairil
maghdobi aleihim wa la daalin (”Not
of those who receive (Your) anger, nor of those who go astray”), säg
då ”aamiin” [eftersom änglarna säger ”aamiin” och imamen säger
”aamiin] (i en annan
hadith när imamen säger amin, säg då amin), så den vars amin stämmer överens
med änglarnas amin, (i en annan hadith: när
någon av er säger aamin i bönen och änglarna i himlen säger aamin och
de överensstämmer) så blir hans tidigare synder förlåtna. (Bukhari,
Muslim, Nasaa’i, Daarimi. Man kan inte med denna hadith, rättfärdiga
att en imam inte säger aamin) I en annan hadith. …säg sedan
Aamin och Allah kommer att svara dig. (Muslim och Abu ‘Awaanah) Han brukade också säga: Judarna
avundas inte er lika mycket för något, som de avundas er för hälsningen
och aamin [bakom imamen] (Bukhari, Ibn Maajah, Ibn Khuzaimah, Ahmad,
och Siraj, med två sahiha isnaader).[67] Recitationen
efter al-Fatiha Efter det brukade Profeten (s) recitera en annan sura efter al-Fatiha,
ibland en lång och ibland kort pga resa, hosta, sjukdom, eller gråtande
barn. Anas ibn Maalik (ra) sa: ”Han (s) gjorde den [dvs recitationen] kort
en dag i morgon-bönen.” (I en annan hadith: han bad morgonbönen och
reciterade de två kortaste surorna
i Koranen) Så man sa: ”O Allahs Budbärare, varför gjorde du den så
kort?” Han svarade: Jag hörde ett
barns gråt, och jag antog att hans mor bad med oss, så jag ville frigöra
hans mor åt honom.[68] Han sa också: När jag börjar bönen
har jag avsikten att göra den lång, men jag hör barngråt, så jag förkortar
bönen eftersom jag vet hur djupt hans mamma känner för hans gråt. (Bukhari
och Muslim) Han brukade börja i början av en sura och för det mesta läste han ut
den. (Det finns många hadither längre fram som bevisar detta). Han
brukade säga: Ge varje sura sin del
av rukoo’ och sujud. (Ibn Abi Shaibah, Ahmad och ‘Abdul-Ghaani
al-Maqdisi, med en sahih isnaad) I en annan hadith sa han: Varje
sura borde ha en rak’a. (Ibn Nasr och Tahaawi med en sahih isnaad.
Jag tolkar hadithen som: Låt varje rak’ah få en hel sura. Detta är
att föredra, det är inte obligatoriskt, vilket nedan följande bevis
anger.) Ibland brukade han dela en sura mellan två rak’ahs (Ahmad
och Abu Ya’lah) och ibland upprepade han hela suran i den andra
rak’an (såsom han gjorde i salat al-Fajr). Ibland brukade han kombinera
två eller flera suror i samma rak’ah (Detaljer följer nedan). En av Ansaar brukade leda dem i Quba’-moskén och varje gång han
reciterade en sura (dvs en sura efter al-Fatiha), så brukade han börja
med ”Say: He is Allah, the One
and Only…” (surat al-Ikhlaas, 112) fram till slutet, och sedan
recitera en annan sura efter den, och så gjorde han i varje rak’ah. Pga
av detta, talade folk med honom och sa: ”Du börjar med denna sura, och
sedan betraktar du den inte som tillräcklig förrän du reciterat en
annan: du borde recitera (bara) den, eller lämna den och recitera en
annan. Han sa: ”Jag kommer inte att lämna den: om ni inte har något
emot att jag leder er med den, så kommer jag att fortsätta, men om ni
inte tycker om det, så kommer jag att lämna er.” De visste att han var
en av deras bästa, och de ville inte ledas av någon annan, så när
Profeten (s) kom till dem, berättade de historien för honom, Han sa: O du, vad hindrar dig från att göra det som ditt folk ber dig om? Vad
får dig att recitera denna sura i varje rak’ah? Han sa: ”Jag älskar
denna sura.” Han sa: Din kärlek
till den kommer att ta dig till Paradiset. (Bukhari som ta’leeq
och Tirmidhi som mawsool och han
klassade den som sahih) Att
kombinera liknande suror och andra i en rak’ah Han brukade kombinera paren[69]
av mufassal[70]
suror, så han brukade recitera en av de följande paren av suror i en
rak’ah (Bukhari och Muslim): Ibland kombinerade han suror ur de sju tiwaal (långa suror), såsom, al-Baqarah, an-Nisaa’ och
aal-Imraan i en rak’ah under kvällsbönen (nedan). Han brukade säga: Den perfektaste bönen är den som man står länge under. (Muslim
och Tahaawi) När han reciterade, ”Does He
not have the power to give life to the dead?” (Qiyaamah 75:40), så
brukade han säga, Sobhaanaka
fabalaa (Prisad vare du, naturligtvis). Och när han reciterade ”Glorify
the name of your Lord Most High” (A’laa 87:1), så sa han: Sobhana
rabbia l-a’la (Abu Dawood och Baihaqi med en sahih isnaad. Denna
hadith är generell, så den kan tillämpas både under bönen, vare sig
det är obligatorisk eller frivillig bön, och utanför den. Ibn Abi
Shaibah har vidarebefordrat den
från Abu Moosa al-Ash’ari och Mugheerah ibn Shu’bah, och att de
brukade säga den i obligatoriska böner, och från ‘Umar och ‘Ali,
utan sådan specificering.) Tillåtet
att enbart recitera surat al-Fatiha Mu’aadh ibn Jabal brukade be ‘Isha’
med
Allahs Budbärare (s) och sedan återvända för att leda sitt folk i bönen.
En kväll, när han återvände och bad med dem, bad en ung man [Sulaim,
från Banu Salamah] av hans folk, men när den blev för lång för honom,
så [gick han iväg och bad i ett hörn av moskén] och sedan kom han ut,
tog kamelens tyglar och åkte/gick iväg. När Mu’adh hade bett klart
var det någon som berättade detta för honom, så han sa: ”Han har
sannerligen en del hyckleri i sig! Jag kommer att berätta för Allahs
Budbärare (s) vad han har gjort.” Så på morgonen kom de till Allahs
Budbärare (s) och Mu’adh talade om för honom vad den unga mannen hade
gjort. Den unga mannen sa: ”O Allahs Budbärare! Han stannar länge med
dig, och sedan återvänder han och gör den lång för oss!” Så Allahs
Budbärare (s) sa: Är du en sådan som ställer till med stora bekymmer, Mu’adh?! Och
sedan sa han till den unga mannen: Vad
gör du när du ber, son till min broder? Han svarade: ”Jag
reciterar öppningskapitlet i Boken, sedan ber jag Allah om Paradiset, och
söker skydd hos Honom från elden. Jag känner varken till er dandanah[72]
eller Mu’adhs dandanah!” Så
Allahs Budbärare (s) sa: Jag och
Mu’adh är lika i detta. Berättaren sa: Den unga mannen sa, ”Men
Mu’adh kommer att få höra om mig att jag går till folket, när de har
blivit informerade om att fienden har anlänt,” Berättaren
sa: Så fienden kom och den unga mannen dog som shahiid (martyr). Så
efter detta sa Profeten (s) till Mu’adh Vad
gjorde den som grälade med mig och dig? Han sa, ”Oh Allahs Budbärare,
han var sann mot Allah, och jag talade falskt-han dog som martyr.”[73] Tyst
och hög recitation i de fem bönerna och andra Han (s) brukade recitera högt i morgonbönen, och i de först två
rak’orna i Mghrib och ‘Isha och tyst i Dohr, ‘Asr, den tredje
rak’an i Maghrib och de sista två rak’orna i ‘Isha. (Det finns
Ijmaa’ (konsensus i åsikterna) bland Muslimerna i detta, och autentiska
hadither påvisar detta, som Nawawi har sagt) De kunde se när han
reciterade tyst genom rörelserna i hans skägg (Bukhari och Abu Dawood)
och genom att han brukade låta dem höra en aya eller så ibland.
(Bukhari och Muslim). Han reciterade också högt i Fredagsbönen och i de två ‘Id-bönerna
(se kapitlet som handlar om hans recitation i Fredagsbönen och de två
‘Id-bönerna), i bönen om regn (Bukhari och Abu Dawood) och i förmörkelse-bönerna
(Bukhari och Muslim). Tyst
och hög recitation i nattbönen (Tahajjud)[74] Vad det gäller nattbön, så brukade han ibland recitera tyst och ibland högt (Muslim och Bukhari) och ”han
brukade recitera i sitt hus så att han kunde höras på gårdsplanen.”
(Abu Dawood och Tirmidhi med en hasan isnaad. Hadithen innebär att han
(s) brukade växla mellan tysthet och att läsa högt) ”Ibland brukade han höja sin röst mer än det tills någon som låg
på sin bädd kunde höra honom”(från utsidan av gårdsplanen)
(Nasaa’i, Tirmidhi, och Baihaqi med en hasan isnaad) an beordrade Abu Bakr och Umar (ra) att göra så när: Han brukade säga: Den som
reciterar Koranen högt är som den som ger sadaqa högt, och den som
reciterar Koranen tyst är som den som ger sadaqa tyst. (Samma som
ovan hadith) Vad
Profeten (s) brukade recitera i de olika bönerna Vad det gäller vilka suror och ayor som han (s) brukade recitera i bönen,
så varierar detta i olika böner. Detaljerna följer nedan, och de börjar
med den första i de fem bönerna: 1 -
Fajr-bönen
· Han
brukade recitera de längre mufassal[75]
surorna (Nasaa’i och Ahmad, med en sahih isnaad). Ibland läste han
surat al-Waaqi’ah (56:96) och liknande suror i de två rak’ats (Ahmad,
Ibn Khuzaimah och Hakim som klassade den som sahih och Dhahabi höll med).
· Han
reciterade ur surat at-Toor (52:49) under farväl-hajjen (Bukhari och
Muslim)
· Ibland
brukade han recitera surat Qaaf (50:45) eller något liknande [i första
rak’an] (Muslim och Tirmidhi)
· Ibland
reciterade han de kortare mufassal surorna,
så som at-Takweer. (Muslim och Abu Dawood).
· En
gång reciterade han ”When the
Earth is shaken…” (Zilzalah 99:8) i båda rak’orna, så berättaren
sa ”Jag vet inte om Allahs Budbärare glömde eller reciterade så med
vilje” (Abu Dawood och Baihaqi med en sahih isnaad, och det är
uppenbart att Profeten (s) gjorde det med flit för att visa att det är
tillåtet)
· En
gång på en resa reciterade han ”Say:
I seek refuge in the Lord of the Daybreak” (Falaq 113:5) och ”Say: I seek refuge with the Lord of Mankind” (Naas 114:6) (Abu
Dawood, Ibn Khuzaimah, Ibn Bushran och Ibn Abi Shaibah, Hakim klassade den
som sahih och Dhahabi höll med) Han sa också till ‘Uqbah ibn ‘Aamir
(ra9: Recitera mu’awwidatain (sista
två surorna i Koranen) i din bön,
för ingen som har sökt skydd, har sökt skydd med något som dessa. (Abu
Dawood och Ahmed med en sahih isnaad)
· Ibland
reciterade han mer än så: ”han reciterade sextio ayor eller mer”
(Bukhari och Muslim) en av berättarna av hadithen sa, ”Jag vet inte om
det var i varje rak’ah eller sammanlagt,”
· Han
brukade recitera surat ar-Room (30:60) (Nasaa’i, Ahmad och Bazzaar med
en god isnaad) och ibland surat Yaa Sin (36:83) (Ahmad med en sahih
isnaad)
· ”En
gång bad han Sobh [dvs fajr-bönen]
i Makkah och började recitera surat al-Mu’minoon (23:118) tills han kom
till stycket om Moosa och Haaroon (aya45) eller till stycket om ‘Isa
(aya 50) -en av berättarna var osäker- då började han hosta, och
gjorde rokoo’” (Muslim, och Bukhari i ta’leeq form)
· ”Ibland
ledde han dem i Fajr med as-Saaffaat” (77:182) (Ahmed och Abu Ya’la i
sina musnads och Maqdisi)
· ”I
Fajr på fredagar, reciterade han as-Sajdah (32:30) [i första rak’an,
och i andra:]ad-Dahr” (76:31). (Bukhari och Muslim)
· Han
brukade göra den första rak’an längre än den andra. (se ovan) Recitation
i sunna-bönen före Fajr Hans recitation i de två rak’orna sunna före Fajr, brukade vara
extremt kort (Ahmed med en sahih isnaad), så mycket att Aicha (ra)
brukade säga: ”Har han reciterat al-Fatiha eller inte?” (Bukhari och
Muslim) Ibland efter al-Faatiha, reciterade han ayan ”Say: We believe in Allah and the revelation given to us…” (Baqarah
2:136) i första rak’an, i den andra läste han ayan ”Say: O People of the Book! Come to common terms as between us and
you…” (Aal-Imraan 3:64) (Muslim, Ibn Khuzaimah och Haakim).
Ibland läste han istället för den sista: ”When
Isa found unbelief on their part…” (Aal-Imraan 3:52) (Muslim och
Abu Dawood) Ibland reciterade han surat al-Kaafiroon (109:6) i första rak’an och
surat al-Ikhlaas (112:4) i den andra, och han brukade säga: De
är ett par utmärkta suror! (Ibn Majah, Ibn Khuzaimah) Han hörde en man recitera den förra suran i den första rak’an så
han sa: Detta är en tjänare som
tror på sin Herre. Sedan reciterade mannen den senare suran i den
andra rak’an, så han sa, Detta är
en tjänare som känner sin Herre. (Tahaawi, Ibn Hibbaan i sin sahih) 2 -
Dohr bönen
· Han
(s) brukade recitera surat
al-Fatiha och två suror i de första två rak’orna, och han gjorde den
första rak’an längre än den andra.” (Bukhari och Muslim)
·
Ibland brukade han förlänga den så mycket att ”Dohr-bönen
hade börjat och man kunde gå till en slätt: al-Baqi’ för att göra
sina behov [komma tillbaka
till sin plats], göra wodoo’, och sedan gå till moskén medan Profeten
(s) fortfarande var i den första rak’an. Så lång var den.” (Muslim
och Bukhari). ”Man brukade tänka att han gjorde så för att folk
skulle hinna med den första rak’an” (Abu Dawood, med en sahih isnaad
och Ibn Khuzaimah)
· ”Han
brukade recitera ca trettio ayor i varje rak’a (de två första), så
som al-Faatiha följd av as-Sajdah (32:30)” (Ahmad och Muslim)
· ”Ibland
reciterade han ”By the Sky and
the Night-Visitant” (Taariq 86:17), ”By
the Sky, (displaying) the Constellations” (Borooj 85:22),
”By the Night as it
conceals” (Layl 92:21) och liknande suror.” (Abu Dawwod, Tirmidhi
och Ibn Khuzaimah, de sista två klassade den som sahih)
· Då
och då läste han ”When the Sky
is rent asunder” (Inshiqaaq 84:25) och liknande suror. (Ibn
Khuzaimah i sin sahih)
· ”De
kunde se att han reciterade i Dohr och ‘Asr genom rörelserna i hans skägg.”
(Bukhari och Abu Dawood) Att
läsa ayor efter Fatiha i de två sista rak’orna ”Han brukade göra de två sista rak’orna ungefär hälften så långa
som de första två, ca femton aayat[76],
och ibland reciterade han bara al-Fatiha i dem.” (Bukhari och Muslim).
”Ibland lät han dem höra en aya eller så.” (Ibn Khuzaimah i sin
sahih och Diyaa’ al-Maqdisi med en sahih isnaad) De brukade höra tonerna av hans recitation när han läste ”By
the Sky and the Night-Visitant” (Taariq 86:17), ”By
the Sky, (displaying) the Constellations” (Borooj 85:22) och
liknande suror.” (Muslim och Tayaalisi) ”Ibland reciterade han ”By
the Night as it conceals” (Layl 92:21) och liknande suror.”
(Bukhari och Muslim). 3 -
Asr-bönen ·
”Han
(s) brukade recitera Fatiha och två andra suror i de första två
rak’orna, och gjorde den första längre än den andra.” (Bukhari och
Muslim) och ”De brukade tro att han gjorde så för att folk skulle
hinna med den första rak’an.” (Abu Dawood med en sahih isnaad och Ibn
Khuzaimah)
· ”Han
brukade recitera ca 15 ayor i var och en av de första rak’orna, ungefär
hälften så mycket som han reciterade i var och en av de första två
rak’orna i Dohr, och han brukade göra de två sista rak’orna ungefär
hälften så långa som de första två.” (Ahmed och Muslim)
· ”Han
brukade recitera al-Faatiha i de sista två” (Bukhari och Muslim)
· ”Han
brukade låta dem höra en aya eller så ibland.” (Bukhari och Muslim)
· Han
brukade recitera surorna som står uppräknade under ”Dohr-bönen”
ovan. 4 -
Maghrib-bönen
· ”Han
(s) brukade (ibland) recitera de korta mufassal
surorna” (Bukhari och Muslim), så att när de avslutat bönen med
honom, så kunde de gå iväg och (det var möjligt att) skjuta en pil och
se var den landade.”(Nasaa’i och Ahmad med en sahih isnaad) ”En gång
på en resa, reciterade han ”By
the Fig and the Olive” (Teen 95:8) i den andra rak’an.”
(Tayaalisi och Ahmad med en sahih isnaad)
· Men
ibland läste han de långa eller medium mufassal
surorna, han brukade recitera ”Those
who disbelieve and hinder (men) from the Path of Allah” (Muhammad
47:48)” (Ibn Khuzaimah, Tabaraani och Maqdisi med en sahih isnaad).
Eller surat Toor (52:49) (Bukhari och Muslim), eller surat al-Mursalaat
(77:50), som han reciterade i den sista bönen han bad. (Bukhari och
Muslim)
· ”Ibland
reciterade han den längre av de två långa surorna[77]
(A’raaf 7:206) [i två rak’or].” (Bukhari, Abu Dawood, Ibn
Khuzaimah, Ahmed, Siraaj och Mukhlis) Eller så läste han al-Anfaal
(8:75) i två rak’or. (Tabaraani med en sahih isnaad) Recitation
i sunna-bönen efter Maghrib ”I denna bön brukade han läsa ”Say:
O you who rejected faith” (Kaafiroon 109:6) och ”Say: He is Allah, the One and Only” (Ikhlaas 112:4)” (Ahmad,
Maqdisi, Nasaa’i Ibn Nasr och Tabaraani) 5 -
Isha-bönen
· Profeten
(s) brukade recitera de medium-mufassal-surorna
i de första två rak’orna 8Nasaa’i, Ahmad med en sahih isnaad), så
”han läste ”By the Sun and his
splendour” (Shams 91:15) och liknande suror.” (Ahmad och Tirmidhi
som klassade den som hasan)
· Eller
så läste han ”When the Sky is
rent asunder” (Inshiqaaq 84:25) och gjorde sajdah under
den.”(Bukhari, Muslim och Nasaa’i)
· |