ATT VÄNDA SIG MOT KA’BA

När Profeten (s) stod upp till bön, så vände han sig mot Ka’ba både i obligatoriska och frivilliga böner[1], och han (s) beordrade det, när han sa till ”den som bad dåligt”[2]: ”När du står upp för bön, utför då wodoo perfekt, vänd dig sedan mot Qibla och säg takbir.”(Bukhari, Muslim och Siraaj)

”Under en resa, bad han (s) frivilliga böner och witr på sin riddjur, åt det håll den gick (öst eller väst)”[3]

Allah säger ”Wherever you turn, there is the Face of Allah” (Baqarah, 2:115) applies to this. (Muslim, Tirmidhi klassade den som sahih)

”(Ibland), när han avsåg att be icke-obligatoriska böner på sin hon-kamel, så gjorde han (s) så att hon var vänd mot Mecka, sa takbir, och bad mot den riktning som kamelen vände sitt ansikte mot.”[4]

”Han brukade göra rukkoo’ och sajda på sitt riddjur genom att sänka sitt huvud, och göra sajdan lägre än rukoo’n.” (Ahmad och Tirmidhi sa att den är sahih)

”När han avsåg att be obligatoriska böner, steg han av och vände sig mot qibla.” (Bukhari, Ahmad)

Vid bön under svår rädsla, har han (s) gett ett exempel för sitt omma att följa ”till fots, stående, eller på sitt riddjur; vänd mot qibla eller inte”[5] och han sa också ”När de (arméerna) möts, då är den (dvs bönen) takbir och tecken med huvudet.”[6]

Profeten (s) brukade också säga ”Det som är mellan öst och väst är qibla.” (Tirmidhi, Hakim som klassade den som sahih)

Jaabir (ra) sa: ”En gång, när vi var med Allahs Budbärare (s) på en expedition, så var himlen så molnig, så vi försökte finna qibla, men vi hade olika åsikter, så var och en av oss bad i varsin riktning, och var och en av oss drog märken framför sig för att markera våra positioner. På morgonen tittade vi på dem och fann att vi inte hade bett mot qibla. Så vi nämnde detta till Profeten (s) [men han beordrade inte oss att upprepa (bönen)] och han sa: Er bön var tillräcklig.”[7]

Han (s) brukade be mot Bait al-Muqaddas [med Ka’ba framför sig] innan följande vers uppenbarats: ”We see the turning of your faces to the heavens; now shall we turn you to a Qiblah that shall please you: turn then your faces in the direction of the Sacred Mosque” (Baqarah 2:144). När den uppenbarades vände han sig mot Ka’bah. Det fanns folk i Qubaa’ som bad Fajr, när någon kom till dem och sa, ‘Sannerligen Allahs Budbärare (s) har fått en del av Koranen uppenbarad för sig igår natt och han har beordrat att man ska vända sig mot Ka’bah, så vänd er dit.’ Deras ansikten var vända mot Shaam, så de vände sig runt [och deras imam vände sig om mot qibla tillsammans med dem.][8]

ATT STÅ UPP I BÖNEN

Profeten (s) brukade stå upp i bönen, både i obligatoriska och frivilliga böner, och följde då Allahs order: ”And stand before Allah devoutly.” (Baqarah 2:238)

När han var på resa, brukade han be frivilliga böner på sitt riddjur.

Han lärde sitt omma att be under rädsla till fots eller på ett riddjur, som nämnts, och det är syftet med vad Allah säger i Koranen: ”Guard strictly your (habit of) prayers, especially the Middle Prayer[9], and stand before Allah devoutly. If you fear (an enemy) then pray on foot, or while riding. But when you are in security, celebrate Allah’s praises in the manner He has taught you, which you did not know before.” (Baqarah 2:238-239)

Han (s) bad sittande under den sjukdom som han sedan avled av.[10] Han bad också sittande vid ett annat tillfälle före det, när han var skadad och människorna bakom honom bad stående; så han tecknade åt dem att de skulle sitta, och de satte sig (och bad). När han var klar sa han Ni var på väg att göra som perserna och romarna gör: att stå upp för sina kungar som sitter ner. Så gör inte det, för Imamen finns där för att följas: när han gör rokoo’, gör då rokoo’, när han reser sig, res er då, och när han ber sittande, be då (alla) sittande.[11]

Den sjukes bön sittande

‘Imran ibn Husain (ra) sa, ”Jag led av hemorrojder, så jag frågade Allahs Budbärare och han sa, Be stående, om du inte kan det, (be då) sittande, om du inte kan det, be då liggande.” (Bukhari, Abu Dawood, Ahmad)

Imran ibn Husain sa också, ”Jag frågade honom (s) om den sittandes bön, så han sa: Den som ber stående, den är bättre; den som ber sittande, hans belöning är hälften av den förres. Den som ber liggande (i en annan berättelse: tillbakalutad), får hälften av belöningen som den som sitter får. [12] Detta handlar om en sjuk människa, för Anas (ra) sa, ”Allahs Budbärare (s) kom ut till folket medan de bad sittande pga sjukdom och sa: Sannerligen, bönen hos den som sitter är (värd) hälften av bönen hos den som står. (Ahmad, Ibn Maja med en sahih sanad)

En gång besökte han (s) en sjuk person och såg honom be (lutad) mot en kudde, så han tog den och kastade den åt sidan. Då tog mannen en pinne för att be (lutad) mot den, men han tog den och kastade den åt sidan och sa: Be mot marken om du kan, annars ska du göra rörelser med ditt huvud, och göra din sujud djupare än din rokoo’”.[13]

Att be på en båt

Han (s) blev tillfrågad om att be på en båt och sa: Be stående på den om du inte är rädd för att drunkna.[14]

När han blev äldre så tog han ett stöd på sin böneplats för att luta sig emot.[15]

Att sitta och stå i nattbönen (Tahajjud)

Han (s) brukade be länge under natten stående, och länge under natten sittande och om han reciterade stående, så böjde han sig stående och om han reciterade sittande, så böjde han sig sittande. (Muslim, Abu Dawood)

”Han bad sittande, så han reciterade sittande tills han hade kvar trettio eller fyrtio verser; då ställde han sig upp för att recitera dessa stående och sedan böja och knäböja och han gjorde på samma sätt i den andra rak’an.” (Bukhari, Muslim)

I själva verket ”bad han  as-subhah[16] sittande mot slutet av hans liv när han hade blivit gammal, och det var ett år före hans död.” (Muslim, Ahmad)

”Han brukade sitta med benen i kors.”[17]

Att be med skor och beordran om att göra det

”Han brukade stå (i bön) barfota ibland och med skor ibland.”[18]

Han tillät sitt omma dett, genom att säga: När någon av er ber, så ska han ha på sig sina skor eller ta av sig dem och ställa dem mellan sina fötter och inte störa andra med dem.[19]

Han uppmuntrade att man bad med dem ibland, genom att säga: Var annorlunda än judarna, för de ber inte i sina skor eller i sina khuffs (läderstrumpor).[20]

Ibland tog han av dem från sina fötter under bönen, och fortsatte sedan sin bön, som Abu Sa’eed al-Khudri sa: ”Allahs Budbärare (s) bad med oss en dag. Under tiden han bad, tog han av sig sina skor och placerade dem till vänster om sig. När människorna såg detta, tog de av sig sina skor. När han avslutat sin bön sa han, Varför tog ni av er era skor? De sa: ‘Vi såg att du tog av dig dina skor, så därför tog vi av oss våra skor.’ Han sa Jibril kom sannerligen till mig och informerade mig om att det fanns smuts - eller så sa han något skadligt - (i en annan berättelse: orenheter(filth))på mina skor, så jag tog av mig dem. Därför ska den som går till moskén, titta på sina skor: om han ser smuts på dem - eller så sa han: något skadligt - (i en annan berättelse: orenheter (filth)) så ska han torka av dem och be med dem.[21]

”När han tog av sig dem placerade han dem till vänster”[22] och han sa också: När någon av er ber, så ska han inte placera sina skor på sin högra sida eller på sin vänstra sida, där de kommer att vara på någon annans högra sida, utom om det inte finns någon på vänster sida, utan man ska placera dem mellan sina fötter.[23]

Bön på ”talarstolen” (Minbar)

”En gång bad han (s) på ”talarstolen” (i en annan berättelse ‘…som hade tre trappsteg’)[24]. Så [han stod på den och sa takbir och människorna bakom honom sa takbir medan han var på talarstolen][sedan gjorde han rokoo’ på talarstolen] sedan reste han sig och steg ner bakåt för att göra sajdah vid foten av talarstolen. Sedan steg han tillbaka [och gjorde som han hade gjort under den första rak’an] tills han avslutat bönen. Han vände sig sedan till folket och sa: O människor! Jag har gjort så här för att ni ska följa mig och lära er min bön.[25]

Sutra[26] och kravet att ha det

”Han (s) brukade stå nära sutra, så att det var (ett avstånd) på tre ”cubits”(armslängder?) mellan honom och väggen”(Bukhari, Ahmad) och ”mellan platsen för sujud och väggen, (fanns det) tillräckligt med plats för att ett får skulle kunna passera.”(Bukhari, Muslim)

Han brukade säga: ”Be inte förutom mot sutra, och låt ingen passera framför er, om någon fortsätter att försöka passera, döda då honom, för han har en följeslagare dvs en shaytan med sig.”(Ibn Khuzaimah i sin Sahih (1/93/1) med en säker isnad)

Han sa också: ”När ni ber mot sutra, så ska man vara nära den så att Shaytan inte ska kunna bryta bönen.”[27]

Ibland ”bad han mot pelaren i moskén”[28]

När han bad [på en öppen yta där det inte fanns något att använda som sutra], så brukade han sticka ner ett spjut i marken framför sig och be mot det med människorna bakom sig.”(Bukhari, Muslim, Ibn Maja). ”Ibland ställde han sitt riddjur åt sidan och bad mot det.”(Bukhari, Ahmad) men det här är inte samma sak som att be på kamelernas viloplats(dvs platsen de knäböjer på), vilket han förbjöd (Bukhari, Ahmad) och ibland ”tog han sin sadel, lade den på längden och bad mot dess bakre del.”(Muslim, Ibn Khuzaima (92/2) & Ahmad)

Han brukade säga: När ni placerar något framför er såsom en pinne eller bakdelen på en sadel, så kan ni be och inte bry er om, om någon passerar framför den. (Muslim, Abu Dawood)

En gång ”bad han (s) mot ett träd”(Nasaa’i, Ahmad - sahih isnad) och ibland ”bad han mot Aichas (ra) säng när hon låg i den [under sitt lakan.]” (Bukhari, Muslim, Abu Ya’laa (3/1107))

Han lät aldrig något passera mellan honom och hans sutra. ”En gång bad han när ett får kom springande framför honom, då hann han ikapp det tills han pressade sin mage mot väggen [och det fick passera bakom honom].” (Ibn Khuzaimah i sin Sahih (1/95/1), Tabaraani (3/140/3), Hakim som klassade den som sahih och Dhahabi höll med.)

”En gång när han bad en obligatorisk bön, så knöt han sin näve (under bönen), så när han avslutat sa folket: ‘O Allahs Budbärare, hände något under bönen?’ Han sa: Nej, förutom att djävulen ville passera framför mig, så jag ströp honom tills jag kunde känna kylan från hans tunga i min hand, vid Allah! Om inte min broder Sulaiman hunnit före mig om det[29], så skulle jag ha bundit fast (djävulen) vid en av pelarna i moskén så att Madinas barn skulle kunna gå runt honom.  [Så den som kan förhindra att något går emellan honom och qibla, han måste göra det].”[30]

Han brukade också säga: När någon av er ber mot något som är en sutra mellan er och folk och någon försöker passera framför er, så ska ni knuffa honom i halsen [och tillbakavisa, så mycket ni kan], (i en berättelse ni ska stoppa honom två gånger) men om han vägrar (att inte passera) då ska ni döda  honom, för han är sannerligen en djävul. (Bukhari, Muslim, tillägget från Ibn Khuzaimah (1/94/1)

Han sa också: Om personen som passerade framför någon i bön kände till ( synden) han begått så vore det bättre för honom att vänta fyrtio än att passera framför.(Abu an-Nadr sa, ”Jag kommer inte exakt ihåg om han sa fyrtio dagar, månader eller år.”)(ibid.)

Vad bryter bönen

Han brukade säga: En mans bön är bruten när det inte finns något sådant som baksidan av en sadel framför honom, genom en [menstruerande][31] kvinna, en åsna eller en svart hund. Abu Dharr  sa, ‘Jag sa: ”O Allahs Budbärare, varför just den svarta hunden istället för den röda hunden?” Han sa, Den svarta hunden är en shaytan. [32]

Förbud mot att be mot en grav

Han brukade förbjuda bön mot graven, genom att säga: Be inte mot gravarna, och sitt inte på dem.[33]

AVSIKTEN[34]

Profeten (s) brukade säga ”Alla handlingar beror på avsikten och varje människa ska få vad han avser.(Bukhari, Muslim, mfl. Det finns i Irwaa’ (nr 22))

TAKBIR

Sedan brukade han (s) börja bönen genom att säga ”Allaho akbar” (Allah är störst)[35]

Han beordrade ”mannen som bad dåligt” att göra likadant som vi nämnt tidigare och han sa till honom ”Sannerligen en persons bön är inte fullkomlig förrän han har gjort wodoo som har innefattat de nödvändiga delarna av kroppen och sedan har sagt: Allaho akbar.” (Tabaraani med en sahih isnaad)

Han brukade också säga: Nyckeln till bönen är att göra sig ren, man stiger in i den genom takbir och går ur den genom taslim. (Abu Dawood, Tirmidhi och Hakim som klassade den som sahih och Dhahabi höll med. Den finns i Irwaa’ (nr 301).[36]

”Han brukade höja sin röst under takbir så att de bakom honom kunde höra det. (Ahmad och Hakim som klassade den som sahih och Dhahabi höll med). Men när han blev sjuk så brukade Abu Bakr höja sin röst för att vidarebefordra Profetens (s) takbir till människorna. (Muslim, Nasaa’i) Han brukade också säga: När imamen säger Allaho akbar, säg då Allaho akbar. (Ahmad och Baihaqi med en sahih isnaad).

Att lyfta händerna

Han brukade lyfta sina händer ibland samtidigt som takbir (Bukhari, Nasaa’i), ibland efter takbir (Bukhari, Nasaa’i) och ibland före takbir (Bukhari, Abu Dawood). ”Han brukade lyfta händerna med sina fingrar lite isär, inte spretande och inte isär.(Abu Dawood, Ibn Khuzainah (1/62/2, 64/1) Tammaani och Haakim som klassade den som sahih och Dhahabi höll med). Och han (s) höll händerna i höjd med sina axlar. (Bukhari och Nasaa’i) Ibland höjde han dem tills de var i höjd med (toppen på) öronen. (Bukhari, Abu Dawood)

Att placera höger arm på vänster arm

”Profeten (s) brukade placera sin högra arm på sin vänstra.” (Muslim och Abu Dawood. Finns även i Irwaa’ (nr 352)) och han brukade säga: Vi profeter har blivit beordrade att skynda oss att bryta fastan, att fördröja målet före fastan och att placera våra högra armar på våra vänstra under bönen. (Ibn Hibbaan och Diyaa’ med en sahih isnaad)

Profeten (s) gick förbi en man som bad och hade placerat sin vänstra arm på sin högra, så han drog isär dem och placerade den högra på den vänstra. (Ahmad och Abu Dawood med en sahih isnaad)

Att placera händerna på bröstet

”Profeten (s) brukade placera höger arm på vänster handrygg, vrist och underarm.” (Abu Dawood, Nasaa’i och Ibn Khuzaimah (1/54/2) med en sahih isnad och Ibn Hibban klassade den som sahih (485)) ”Och han beordrade sina följeslagare att göra likadant ”(Malik, Bukhari och Abu ‘Awaanah) och (ibland) ”brukade han ta tag i vänster arm med höger hand” (Nasaa’i, Daaraqutni med en sahih isnaad.)[37]

”Han brukade placera dem på sitt bröst.”[38]

”Profeten brukade förbjuda att man lade sina händer på midjan under bönen [och han satte sin hand på sin midja (för att demonstrera)]”(Bukhari, Muslim. Irwaa’ (374)). Och detta är ”silb” som han brukade förbjuda. (Abu Dawood, Nasaa’i mfl)

Att titta på platsen för sujud och ödmjukhet

”Profeten (s) brukade böja ner sitt huvud under bönen och fixera sin blick på marken.”[39]- under tiden han var i Ka’ba, så lämnade hans blick inte platsen för sujud förrän han kom ut ur den.”(Baihaqi, Haakim) och han (s) sa Det är inte passande att det finns något i Huset som stör personen som ber.[40]

”Han förbjöd att man tittade upp i himlen (Bukhari och Abu Dawood) och han betonade detta förbud så mycket att han sa: Människor måste akta sig för att titta upp mot himlen under bönen, annars kommer deras syn inte att återvända till dem. (och  i en annan version…annars kommer deras syn att tas ifrån dem”)(Bukhari, Muslim och Siraaj)

I en annan hadith: Så när ni ber ska ni inte titta hit eller dit, eftersom Allah har Sitt ansikte framför Sin tjänares ansikte så länge han inte tittar bort. (Tirmidhi, Haakim som klassade den som sahih Sahih at-Targeeb (nr 353)), ”och han (s) sa också angående att titta åt olika håll, Det är en bit som Shaitan stjäl ur en tjänares bön. (Bukari, Abu Dawood).

Profeten (s) sa också: Allah upphör inte med att vända sig till en tjänare i hans bön, så länge han inte tittar runt; när han vänder bort sitt ansikte, vänder sig Allah bort från honom. (Abu Dawood mfl. Ibn Khuzaimah och Ibn Hibbaan klassade den som sahih.. se Sahih at-Targheeb (nr 555)). ”Profeten (s) förbjöd tre saker: picka som en höna, ligga som en hund (iq’aa’) och att titta runt som en räv.” (Ahmad, Abu Ya’laa. Se Sahih at-Targeeb (nr 556)) ”han brukade också säga Be en farvälbön som om du ser  Honom, för om du inte ser Honom, så ser han sannerligen dig. (Mukhlis i Ahadith Muntaqah Tabaraani, Royaani, Diyaa’ i al-Mokhtara, Ibn Maja, Ahmed och Ibn ‘Asaakir, Haitami klassade den som sahih i Asnaa al-Mataalib) ” och den som överträffar i wodoo, ödmjukhet och böjningar, när det är dags för en obligatorisk bön, kommer att få det som en förlåtelse för han tidigare små synder så länge han inte begår en stor synd, och denna (möjlighet) finns alltid. (Muslim)

En gång bad han (s) i en khamisa (ett ylleplagg med mönster) och under bönen tittade han på mönstren. När han var klar sa han Ta denna khamisa till Abu Jahm och hämta hans anbijaaniyya (ett ylleplagg utan mönster) till mig, för det har tagit min uppmärksamhet under bönen. (i en version…för jag har tittat på mönstren under bönen och det satte mig i (trial) prövning/svårighet/lockelse) (Bukhari, Muslim och Maalik, det finns i Irwaa (376))

Aicha hade ett tyg med bilder utspridd mot sahwaa[41] mot vilket Profeten (s) bad och sedan sa: Ta bort det från mig, [eftersom dess bilder inte slutade störa mig i bönen.][42]

Han brukade också säga: Bönen är inte giltig när maten har serverats, eller när det är dags att göra sig av med de två avskrädena (sköta sina behov). (Bukhari, Muslim)

AD’IYA (BÖNER) ATT GÖRA I BÖRJAN

Sedan brukade Profeten (s) börja sin recitation med olika ad’iya i vilka han prisade Allah. Han beordrade ”mannen som bad dåligt” att göra det, när han sa till honom: Ingen persons bön är fullkomlig förrän han säger takbir, lovprisar Allah den Mäktige och Storslagne och prisar Honom, reciterar ur Koranen det som är lätt för honom…(Bukhari, Muslim & Ibn Abi Shaibah (12/110/2). Finns i Irwaa’ (nr 8))

Han sa en av de följande bönerna:

  1. "Allahomma baa’id baini wa baina khataayaaya kama baa’adta baina’l-mashriqi wa’l-maghribi

Allahomma naqqini min khataayaaya kama yonaqqa thaobo’l-abyado mina danas

Allahomma ghsilni min khataayaaya bi’l-maa’i wathalji wa’l-barad".

Det betyder: Oh Allah! Skilj mig långt från mina synder, såsom du har skiljt mellan öst och väst. O Allah! Rena mig från mina synder såsom ett vitt tyg är renat från smuts. O Allah! Tvätta mig från mina synder med vatten, is och snö.

Han brukade säga denna i obligatoriska böner. (Abu Dawood & Hakim, som klassade den som sahih och Dhahabi höll med.)

  2. "Wajjahto wajhia lilladhi fatara samaawaati wa’l-arda haniifa, wa ma ana min al-moshrikiin, inna salaati wa nosoki wa mahyaaya wa mamaati lillahi rabbi l-‘aalamiin, la shariika lah, wa bidhalika omirto wa ana awwalo’l-moslimiin, allahomma anta’l-maliko la ilaha illa anta, sobhaanaka wa bihamdika, anta rabbi wa ana ‘abdoka dhalamto nafsi, wa’tarafto bidhanbi, faghfirli dhanbi jamii’an innaho laa yaghfiro dhonooba illa ant, wahdinii li-ahsani l-akhlaaqi la yahdi li-ahsaniha illa ant, wasrif ‘anni sayyi-aha la yasrifo ‘anni sayyi-aha illa ant, labbaikawa sa’daika, wa’l-khairo kolloho fi yadaika, wa sharro laisa ilaik, wa’l-mahdiyyo man hadait, ana bika wa ilaika, la manjaa wa la malja-a minka illa ilaik, tabaarakta wa ta’aalaita, astaghfiroka wa atoobo ilaik".

 Jag har vänt mitt ansikte mot himlarnas och jordens Upphovsman, uppriktigt [i Islam] och jag är inte bland Moshrikiin. Sannerligen, min bön, mina offer, mitt liv och min död hör till Allah, Herre över världarna: ingen partner har Han. Med detta har jag beordrats och jag är den första muslimen (de som underkastar sig honom)[43] O Allah Du är Kungen, ingen har rätt att dyrkas förutom du [Du är den mest perfekte och all lovprisning tillhör dig] Du är min Herre och jag är din slav.[44] Jag har  gjort fel och jag har erkänt mina synder, så förlåt alla mina synder, för ingen förlåter synder förutom Du. Vägled mig till den bästa karaktären, till vilken ingen kan vägleda förutom du, och skydda mig från den värsta karaktären, från vilken ingen kan skydda förutom Du. Jag finns här och är lycklig att tjäna dig.[45] Allt gott finns i Dina händer och det onda är inte från Dig.[46] [Den vägledde är den som är vägledd av Dig]. Jag existerar tack vare Din vilja och tillhör Dig. [Det finns ingen flykt eller skydd från Dig förutom till Dig]. Du är välsignad och upphöjd. Jag ber om Din förlåtelse och ”ångrar mig till dig”

Denna brukade han läsa i obligatoriska och frivilliga böner. 8Muslim, Abu ‘Awaanah, Abu Dawood, Nasaa’i, Ibn Hibbaan, Ahmad, Shaafi’i & Tabaraani; de som säger att den tillhör frivilliga böner har misstagit sig.

  3.   Samma som ovan, utan: Anta rabbi wa ana ‘abdoka. Du är min Herre och jag är Din slav, fram till slutet, med följande tillägg:

"Allahomma anta’l-maliko, la ilaha illa ant, sobhanaka wa bihamdik".

Allah! Du är Kungen, det finns ingen (sann) gudomlighet förutom Du, må du vara upphöjd och prisad. (Nasaa’i med en sahih isnad)

4.   Likadant som nr 2 fram till: Wa ana awwalo’l-moslimiin. …och jag är den första muslimen. Sedan tillägger man:

"Allahomma hdinii li-ahsani’l-akhlaaqi wa ahsani’l-a’maali la yahdi li-ahsaniha illa ant,waqinii sayyi-a’l-akhlaaqi wa’l-a’maali la yaqii sayyi-aha illa ant".

Allah, vägled mig till den bästa karaktären och de bästa handlingarna, det som ingen annan kan vägleda till förutom Du, och rädda mig från den onda karaktären och handlingarna, från vilka ingen kan skydda förutom Du. (Nasaa’i, Daaraqutni, med en sahih isnad)

5. "  Sobhaanak allahomma wa bihamdika wa tabaaraka smoka wa ta’aala jaddoka wa laa ilaha ghairok".

Du är Lovprisad[47], O Allah, och Prisad[48], Ditt namn är Välsignat[49], Er Majestät[50] är Upphöjd och ingen har rätt att dyrkas förutom Du.[51]

Profeten (s) sa De ord som är mest älskade av Allah är när Hans slav säger: Du är Prisad, O Allah…(Abu Dawood & Tahaawi med en hasan isnaad)

6.   Samma som ovan, med tillägget, under nattböner: La ilaaha illallah Det finns ingen sann Gud förutom Allah, tre gånger och Allaho akbaro kabiira Allah är den Störste, Mycket stor, tre gånger.

   7.   Allaho akbaro kabiira, wal hamdolillahi kathiira, wa sobhaanallahi bokratan wa asiila

Allah är den Störste, mycket Stor. Prisad vare Allah, om och om igen. Prisad vare Allah morgon och kväll

En av Profetens sahhaba började med denna, och då sa Profeten (s): Underbart, för den (bönen, do’a)gör att dörrarna till Paradiset öppnas.[52]

   8.   Alhamdolillahi hamdan kathiiran tayyiban mobaarakan fii

Prisad vare Allah, många, rena, välsignade prisningar.

En annan man började med denna, och då sa Profeten (s) Jag såg tolv änglar som tävlade om vem som skulle få ta upp den. (Muslim och Abu Awaanah)

   9.   Allahomma laka’l-hamdo, anta nooro samaawaati wa’l-ardi wa man fiihim, wa laka’l-hamd, anta qayyimo ssamaawaati wal ardi wa man fiihinna, [wa laka’l-hamdo, anta maliko samaawaati wal ardi wa man fiihim), wa laka’l-hamdo, anta’l-haqq, wawa’doka haqqo, wa liqaa’oka haqqo, wal jannato haqqo, wannaaro haqqo, wassaa’ato haqqo, wannabiyyona haqqo, wa mohammadon haqqo, allahomma laka aslamto, wa alaika tawakkalto, wa bika amanto, wa ilaika anabto, wa bika khaasamto, wa ilaika haakamto, [anta rabbona wa ilaika’l-masiir, faghfirli maa qaddamto, wa maa akhkharto, wa maa asrarto wa maa a’lanto], [wa maa anta a’lamo bihi minni], anta’l-moqaddimo wa anta’l-mo’akhkhir, [anta ilahi], la ilaha illa anta.

Allah, till Dig hör all lovprisning. Du är himlens och jordens och allt som finns däri’s ljus[53], till Dig hör all lovprisning. Du är Upprätthållaren[54] av himlarna och jorden och alla de som finns i dem, [till Dig hör all lovpris. Du är kung över himlarna och jorden och alla de i dem] till Dig hör all lovpris. Du är Haqq (sanningen) Ditt löfte är haqq, Dina uttalanden är haqq, att möta Dig är haqq, paradiset är haqq, elden är haqq, Timmen är haqq, profeterna är haqq, Muhammad är haqq. O Allah! Dig har jag underkastat mig, i Dig har jag lagt min tilltro, Dig har jag trott på, till Dig har jag vänt mig, för din skull har jag strävat/slagits, till Dig har jag vänt mig för en dom, [Du är vår Herre och hos Dig slutar alla resor, så förlåt mig för mina tidigare och senare synder, det jag har dolt och det jag har visat.] [och det andra Du vet mer om än mig]. Du är den som för fram saker och Du är den som försenar saker. [Du är min gudomlighet] och ingen har rätt att dyrkas förutom Du.[55] [och det finns ingen makt eller kraft förutom Din].

Profeten (s) brukade säga denna i sin bön på natten, precis som de följande bönerna (ad’iya).[56]

   10. Allahomma rabba Jibraa’ila wa Miikaa’iila wa Israafiila, faatiri samaawaati wal ard, ‘aalima’l-ghaibi washahaada, anta tahkomo baina’ibaadika fima kaano fiihi takhtalifoon, ihdini limaa khtolifa fiihi mina’l-haqqi bi-idhnika, innaka tahdi man tashaa-o ila siraatin mostaqiim.

Allah, Herre över Jibra’il, Mika’il och Israfil, himlarnas och jordens skapare, som har kunskap om allt som är dolt och öppet! Det är Du som dömer mellan dina tjänare i de angelägenheter som de brukade ha olika åsikter i. Vägled mig med Din Nåd till sanningen angående det som de brukade ha olika åsikter om, för Du vägleder sannerligen den Du vill till den Rätta vägen. (Muslim och Abu Awaanah)

   11. Han brukade säga takbir tasbeeh, tahleel och istighfaar tio gånger vardera och sedan säga.: Allahomma ghfirli wahdinii warzoqni [wa ‘aafini]. O Allah! Förlåt mig och vägled mig och ge mig rizq (levebröd, uppehälle) och [se över mina synder]. Sedan sa han Allahomma inni a’oodho bika min addiiqi yaomal hisaab. O Allah! Jag söker skydd hos Dig från nöd/plåga på Räkningarnas Dag. Detta sägs tio gånger.[57]

12. Allaho akbar [tre gånger] dho’l-malakooti wal jabarooti wal kibriyaa-i wal ‘adhama

Allah är den störste (tre gånger), Ägaren till Kungadömet, Makten, Prakten och Mäktigheten.[58]

RECITATION

Efter det sökte Profeten (s) skydd hos Allah och sa:

A’odho billahi min ashaytani rajim min hamzihi wa nafkhihi wa nafthihi

Jag söker skydd hos Allah från den Onde, den förkastade, från hans galenhet[59] hans arrogans, och hans poesi.(Abu Dawood, Ibn Majah, Daaraqutni & Hakim som , tillsammans med Ibn Hibbaan och Dhahabi, klassade den som sahih. Den står tillsammans med den nästa i Irwaa al-Ghaleel (342))

Ibland brukade han tillägga: A’odho billahi assami’i l-‘alim mina shaytani…

Jag söker skydd hos Allah, den Allhörande, den Allvetande från den Onde…(Abu Dawood & Tirmidhi med en hasan isnaad.

Sedan läste han Bismillahi rahmani rahim: I Allahs den Barmhärtige Förbarmarens namn. Detta läste han inte högt.(Bukhari, Muslim, Abu ‘Awaanah, Tahaawi & Ahmad)

Att läsa en vers i taget

Efter det läste han surat al-Fatiha och dela upp sin recitation, genom att recitera en vers i taget. Han brukade säga: Bismillahi rahmani rahim (Här stannade han, sedan sa han) Al-hamdulillahi rabbi l’alamin (Här stannade han, sedan sa han) ar-rahmani rahim (Sedan stannade han och sa sedan) maliki yaomi diin, och så vidare fram till slutet av suran. Den resterande recitationen gjorde han på samma sätt, han stannade vid slutet av versen och läste inte ihop dem.[60]

Ibland brukade han recitera Maliki yaomi diin (Domedagens Kung) istället för Maaliki yaomi diin (Domedagens Ägare)[61]

Nödvändigheten med al-Faatiha och dess förträfflighet

Han brukade kraftigt betona vikten av denna sura genom att säga: ”Det finns ingen bön för den som inte reciterade öppningskapitlet [åtminstone]” (Bukhari, Muslim, Abu Awaanah & Baihaqi. Den finns i Irwaa’ (302)) och i en annan hadith sa han Bönen är inte tillräcklig, i vilken man inte reciterar öppningskapitlet i Boken. (Daaraqutni, som klassade den som sahih, och Ibn Hibbaan i sin Sahih. Den finns även i Irwaa’ (302)) Han sa också: Den som utför en bön i vilken han inte reciterar Öppningskapitlet, då är den (bönen) ofullständig, den är ofullständig, den är ofullständig, ofullbordad. (Muslim & Abu ‘Awaanah) Han sa också: Allah den upphöjde har sagt: ”I have divided the prayer[62] between Myself and My servant, into two halves: half of it is for Me and half is for My servant, and My servant shall have what he has asked for.” Sedan sa Profeten (s): Recitera! Tjänaren säger ”Alhamdulillahi rabbil alamiin”; Allah säger ”Min tjänare har prisat Mig” Tjänaren säger: ”Arrahmani rahiim” Allah säger ”Min tjänare har lovprisat Mig” Tjänaren säger ”Maliki yaomi diin” Allah säger: ”Min tjänare har glorifierat Mig” Tjänaren säger ”Ijaaka na’bodo wa ijaka nasta’iin” Allah säger ”Detta är mellan Mig och Min tjänare, och Min tjänare ska få det han bett om” Tjänaren säger ”Ihdina siratal mostaqiim, siratalladhina an’amta aleihim, ghairil maghdobi aleihim wa la daalin” Allah säger: ”Alla dessa är för Min tjänare, och Min tjänare ska få det han bett om” (Muslim, Abu ‘Awaanah & Malik, och Sahmi har en stödjande hadith av Jaabir i Taareekh Jurjaan (144))

Han brukade också säga: Allah uppenbarade inte  i Toran och Evangeliet något som Koranens Moder. Det är de Sju Ofta-Upprepade[63] [och den Stora Recitationen som har skänkts mig]. (Nasaa’i & Haakim, som klassade den som sahih och Dhahabi höll med)

Profeten (s) beordrade ”den som bad dåligt” att recitera den i sin bön (Bukhari), men sa till den som inte kan komma ihåg den att säga: Sobhanallah, wal hamdulillah, wa la ilaha illallah, wa allaho akbar, wa la hawla wa la qoata illah billah. (Abu Dawood, Ibn Khuzaimah, Hakim, Tabarani & Ibn Hibbaan, som tillsammans med Hakim klassade den som sahih och Dhahabi höll med)

Han sa också till ”den som bad dåligt”: Om du kan en del av Koranen, läs då den, prisa annars Allah, uttryck Hans storhet och uttryck att ingen annan har rätt att dyrkas förutom Allah. (Abu Dawood & Tirmidhi, som klassade den som hasan, dess isnaad är sahih.)

Att inte recitera tillsammans med imamen under böner som reciteras högt

Han hade gett tillåtelse till de som leddes av en imam, att recitera surat al-Fatiha i de ”höga” bönerna, sedan inträffade följande:

”Han bad Fajr och recitationen blev svår för honom. När han slutade sa han: Ni kanske reciterar bakom er imam. Vi sa: ”Ja, snabbt[64], o Allahs budbärare” Han sa: Gör inte det, förutom att [var och en av er] läser öppningskapitlet av Boken, eftersom bönen inte är giltig för den som inte reciterar den. (Bukhari, Abu Dawood & Ahmed. Tirmidhi och Daaraqutni klassade den som hasan).

Senare förbjöd han dem från att recitera i de ”höga” bönerna överhuvudtaget, när: ”Han avslutade en bön i vilken har reciterade högt och sa: Var det någon av er som reciterade med mig nu?! En man sa ”Ja, jag gjorde det, O Allahs Budbärare” Han sa: Jag säger, varför tävlar man med mig? [Abu Huraira sa] Så folk slutade recitera tillsammans med Profeten (s) när han reciterade högt, efter att de hört honom säga så [men de reciterade för sig själva, tyst, när imamen inte läste högt]. (Malik, Humaidi, Bukhari, Abu Dawood och Mahaamali. Tirmidhi klassade den som hasan, Abu haatim ar-Raazi, Ibn Hibbaan och Ibn Qayyim klassade den som sahih.)

Han visade också att tystnad under det att imamen reciterar är en del av att fullkomliga följandet av imamen, när han sa: Imamen finns där för att följas, så när han säger takbir, säg då takbir, och när han reciterar, var då tysta..(Ibn Abi Shaibah, Abu Dawwod, Muslim, Abu ‘Awaanah och Ruwayaani i sin musnad.) Han sa också att det var tillräckligt att lyssna på imamens recitation, utan att behöva recitera efter själv, när han sa: Den som har en imam, då är imamens recitation tillräcklig för honom. (Ibn Abi Shaibah, Daaraqutni, Ibn Majah, Tahaawi och Ahmad. Shaykh ul-Islam Ibn Taymiyya klassade den som stark. Boosayri klassade några av dess isnaader som sahih) Detta handlar om böner som reciteras högt.

Skyldigheten att läsa i bönerna som läses tyst

Vad det gäller de ”tysta” bönerna, så är man tvungen att recitera under den; Jabir sa ”Vi brukade recitera bakom imamen i Dohr, och ‘Asr: surat al-Fatiha och en annan sura i de första två rak’ah, och surat al-Fatiha i de sista två.” (Ibn Majah med en sahih isnaad)

Men han avrådde dem från att förvirra honom med sin recitation, när: ”Han bad Dohr med sina följeslagare, och sa (efteråt): ”Vem av er sa ”Glorifiy the name of your Lord the Most High” (Surat al-A’laa, 87)? Någon sa: Det var jag, [men jag avsåg enbart gott med att göra det]. Så han sa: Jag visste att någon tävlade  med mig, genom den. (Muslim, Abu ‘Awaanah och Siraaj) I en annan hadith ”De brukade recitera bakom Profeten (s) [högt], så han sa: Ni har blandat ihop min (recitation av) Koran. (Bukhari, Ahmed och Siraaj med en hasan isnaad)

Han sa också: Sannerligen, den som ber har en privat rådfrågan med Allah, så han borde vara noggrann med vad han rådfrågar honom med, och ni ska inte recitera Koranen högt, över varandra (överrösta). (Maalik och Bukhari med en sahih isnaad).[65]

Han brukade också säga: Den som reciterar en  harf (stavelse) ur Allahs Bok, detta räknas som en god gärning, och en god gärning är värd tio gånger om. Jag menar inte att ”alif, laam, miim” är en harf, utan ”alif” är en harf,”laam” är en harf, och ”miim” är en harf.

(Tirmidhi och Ibn Majah, med en sahih isnaad. Hadithen som säger ”Den som reciterar bakom imamen, hans mun fylls med eld”, den är påhittad (mawdoo’) [66]

Amin, och att imamen ska säga det högt

När Profeten (s) avslutat al-Fatiha, sa han: Aamiin, högt och utdraget. (Bukhari, Abu Dawood med en sahih isnaad)

Han brukade också beordra samlingen att säga min: När imamen säger, ghairil maghdobi aleihim wa la daalin (”Not of those who receive (Your) anger, nor of those who go astray”), säg då ”aamiin” [eftersom änglarna säger ”aamiin” och imamen säger ”aamiin]  (i en annan hadith när imamen säger amin, säg då amin), så den vars amin stämmer överens med änglarnas amin, (i en annan hadith: när någon av er säger aamin i bönen och änglarna i himlen säger aamin och de överensstämmer) så blir hans tidigare synder förlåtna. (Bukhari, Muslim, Nasaa’i, Daarimi. Man kan inte med denna hadith, rättfärdiga att en imam inte säger aamin)

I en annan hadith. …säg sedan Aamin och Allah kommer att svara dig. (Muslim och Abu ‘Awaanah)

Han brukade också säga: Judarna avundas inte er lika mycket för något, som de avundas er för hälsningen och aamin [bakom imamen] (Bukhari, Ibn Maajah, Ibn Khuzaimah, Ahmad, och Siraj, med två sahiha isnaader).[67]

Recitationen efter al-Fatiha

Efter det brukade Profeten (s) recitera en annan sura efter al-Fatiha, ibland en lång och ibland kort pga resa, hosta, sjukdom, eller gråtande barn.

Anas ibn Maalik (ra) sa: ”Han (s) gjorde den [dvs recitationen] kort en dag i morgon-bönen.” (I en annan hadith: han bad morgonbönen och reciterade de två kortaste  surorna i Koranen) Så man sa: ”O Allahs Budbärare, varför gjorde du den så kort?” Han svarade: Jag hörde ett barns gråt, och jag antog att hans mor bad med oss, så jag ville frigöra hans mor åt honom.[68]

Han sa också: När jag börjar bönen har jag avsikten att göra den lång, men jag hör barngråt, så jag förkortar bönen eftersom jag vet hur djupt hans mamma känner för hans gråt. (Bukhari och Muslim)

Han brukade börja i början av en sura och för det mesta läste han ut den. (Det finns många hadither längre fram som bevisar detta). Han brukade säga: Ge varje sura sin del av rukoo’ och sujud. (Ibn Abi Shaibah, Ahmad och ‘Abdul-Ghaani al-Maqdisi, med en sahih isnaad) I en annan hadith sa han: Varje sura borde ha en rak’a. (Ibn Nasr och Tahaawi med en sahih isnaad. Jag tolkar hadithen som: Låt varje rak’ah få en hel sura. Detta är att föredra, det är inte obligatoriskt, vilket nedan följande bevis anger.)

Ibland brukade han dela en sura mellan två rak’ahs (Ahmad  och Abu Ya’lah) och ibland upprepade han hela suran i den andra rak’an (såsom han gjorde i salat al-Fajr). Ibland brukade han kombinera två eller flera suror i samma rak’ah (Detaljer följer nedan).

En av Ansaar brukade leda dem i Quba’-moskén och varje gång han reciterade en sura (dvs en sura efter al-Fatiha), så brukade han börja med ”Say: He is Allah, the One and Only…” (surat al-Ikhlaas, 112) fram till slutet, och sedan recitera en annan sura efter den, och så gjorde han i varje rak’ah. Pga av detta, talade folk med honom och sa: ”Du börjar med denna sura, och sedan betraktar du den inte som tillräcklig förrän du reciterat en annan: du borde recitera (bara) den, eller lämna den och recitera en annan. Han sa: ”Jag kommer inte att lämna den: om ni inte har något emot att jag leder er med den, så kommer jag att fortsätta, men om ni inte tycker om det, så kommer jag att lämna er.” De visste att han var en av deras bästa, och de ville inte ledas av någon annan, så när Profeten (s) kom till dem, berättade de historien för honom, Han sa: O du, vad hindrar dig från att göra det som ditt folk ber dig om? Vad får dig att recitera denna sura i varje rak’ah? Han sa: ”Jag älskar denna sura.” Han sa: Din kärlek till den kommer att ta dig till Paradiset. (Bukhari som ta’leeq och Tirmidhi som mawsool och han klassade den som sahih)

Att kombinera liknande suror och andra i en rak’ah

Han brukade kombinera paren[69] av mufassal[70] suror, så han brukade recitera en av de följande paren av suror i en rak’ah (Bukhari och Muslim):
ar-Rahmaan (55:78)[71] & an-Najm (53:62)
al-Qamar (54:55) & al-Haaqqa (69:52)
at-Toor (52:49) & Dhaariyat (51:60)
al-Waaqi’ah (56:96) & al-Qalam (68:52)
al-Ma’aarij (70:44) & an-Naazi’aat (79:46)
al-Mutaffifeen (83:36) & ‘Abasa (80:42)
al-Muddaththir (74:56) & al.Muzzammil ( 73:20)
ad-Dahr (76:31) & al-Qiyaamah (75:40)
an-Naba (78:40) & al-Mursalaat (77:50)
ad-Dukhaan (44:59) & at-Takweer (81:29)

Ibland kombinerade han suror ur de sju tiwaal (långa suror), såsom, al-Baqarah, an-Nisaa’ och aal-Imraan i en rak’ah under kvällsbönen (nedan). Han brukade säga: Den perfektaste bönen är den som man står länge under. (Muslim och Tahaawi)

När han reciterade, ”Does He not have the power to give life to the dead?” (Qiyaamah 75:40), så brukade han säga, Sobhaanaka fabalaa (Prisad vare du, naturligtvis). Och när han reciterade ”Glorify the name of your Lord Most High” (A’laa 87:1), så sa han: Sobhana rabbia l-a’la (Abu Dawood och Baihaqi med en sahih isnaad. Denna hadith är generell, så den kan tillämpas både under bönen, vare sig det är obligatorisk eller frivillig bön, och utanför den. Ibn Abi Shaibah har vidarebefordrat  den från Abu Moosa al-Ash’ari och Mugheerah ibn Shu’bah, och att de brukade säga den i obligatoriska böner, och från ‘Umar och ‘Ali, utan sådan specificering.)

Tillåtet att enbart recitera surat al-Fatiha

Mu’aadh ibn Jabal brukade be ‘Isha’ med Allahs Budbärare (s) och sedan återvända för att leda sitt folk i bönen. En kväll, när han återvände och bad med dem, bad en ung man [Sulaim, från Banu Salamah] av hans folk, men när den blev för lång för honom, så [gick han iväg och bad i ett hörn av moskén] och sedan kom han ut, tog kamelens tyglar och åkte/gick iväg. När Mu’adh hade bett klart var det någon som berättade detta för honom, så han sa: ”Han har sannerligen en del hyckleri i sig! Jag kommer att berätta för Allahs Budbärare (s) vad han har gjort.” Så på morgonen kom de till Allahs Budbärare (s) och Mu’adh talade om för honom vad den unga mannen hade gjort. Den unga mannen sa: ”O Allahs Budbärare! Han stannar länge med dig, och sedan återvänder han och gör den lång för oss!” Så Allahs Budbärare (s) sa: Är du en sådan som ställer till med stora bekymmer, Mu’adh?! Och sedan sa han till den unga mannen: Vad gör du när du ber, son till min broder? Han svarade: ”Jag reciterar öppningskapitlet i Boken, sedan ber jag Allah om Paradiset, och söker skydd hos Honom från elden. Jag känner varken till er dandanah[72] eller Mu’adhs dandanah!” Så Allahs Budbärare (s) sa: Jag och Mu’adh är lika i detta. Berättaren sa: Den unga mannen sa, ”Men Mu’adh kommer att få höra om mig att jag går till folket, när de har blivit informerade om att fienden har anlänt,” Berättaren sa: Så fienden kom och den unga mannen dog som shahiid (martyr). Så efter detta sa Profeten (s) till Mu’adh Vad gjorde den som grälade med mig och dig? Han sa, ”Oh Allahs Budbärare, han var sann mot Allah, och jag talade falskt-han dog som martyr.”[73]

Tyst och hög recitation i de fem bönerna och andra

Han (s) brukade recitera högt i morgonbönen, och i de först två rak’orna i Mghrib och ‘Isha och tyst i Dohr, ‘Asr, den tredje rak’an i Maghrib och de sista två rak’orna i ‘Isha. (Det finns Ijmaa’ (konsensus i åsikterna) bland Muslimerna i detta, och autentiska hadither påvisar detta, som Nawawi har sagt)

De kunde se  när han reciterade tyst genom rörelserna i hans skägg (Bukhari och Abu Dawood) och genom att han brukade låta dem höra en aya eller så ibland. (Bukhari och Muslim).

Han reciterade också högt i Fredagsbönen och i de två ‘Id-bönerna (se kapitlet som handlar om hans recitation i Fredagsbönen och de två ‘Id-bönerna), i bönen om regn (Bukhari och Abu Dawood) och i förmörkelse-bönerna (Bukhari och Muslim).

Tyst och hög recitation i nattbönen (Tahajjud)[74]

Vad det gäller nattbön, så brukade han ibland recitera tyst och ibland högt (Muslim och Bukhari) och ”han brukade recitera i sitt hus så att han kunde höras på gårdsplanen.” (Abu Dawood och Tirmidhi med en hasan isnaad. Hadithen innebär att han (s) brukade växla mellan tysthet och att läsa högt)

”Ibland brukade han höja sin röst mer än det tills någon som låg på sin bädd kunde höra honom”(från utsidan av gårdsplanen) (Nasaa’i, Tirmidhi, och Baihaqi med en hasan isnaad)

an beordrade Abu Bakr och Umar (ra) att göra så när:
”han kom ut på natten och fann att Abu Bakr bad med tyst röst, och sedan passerad han Umar som bad med hög röst. Senare, när de samlades kring Profeten (s) sa han: Abu Bakr, jag passerade dig och du bad tyst? Han sa: ”Jag lät Honom som jag rådfrågade, höra, Oh Allahs Budbärare.” Han sa till Umar: Jag passerade dig och du bad med hög röst? Han sa: ”O Allahs Budbärare, jag avvärjer sömnighet och håller satan borta.” Profeten (s) sa: O Abu Bakr, höj din röst lite och till Umar: sänk din röst lite.(Abu Dawood och Hakim, som klassade den som sahih och Dhahabi höll med)

Han brukade säga: Den som reciterar Koranen högt är som den som ger sadaqa högt, och den som reciterar Koranen tyst är som den som ger sadaqa tyst. (Samma som ovan hadith)

Vad Profeten (s) brukade recitera i de olika bönerna

Vad det gäller vilka suror och ayor som han (s) brukade recitera i bönen, så varierar detta i olika böner. Detaljerna följer nedan, och de börjar med den första i de fem bönerna:

1 - Fajr-bönen

     ·   Han brukade recitera de längre mufassal[75] surorna (Nasaa’i och Ahmad, med en sahih isnaad). Ibland läste han surat al-Waaqi’ah (56:96) och liknande suror i de två rak’ats (Ahmad, Ibn Khuzaimah och Hakim som klassade den som sahih och Dhahabi höll med).

     ·    Han reciterade ur surat at-Toor (52:49) under farväl-hajjen (Bukhari och Muslim)

     ·   Ibland brukade han recitera surat Qaaf (50:45) eller något liknande [i första rak’an] (Muslim och Tirmidhi)

     ·   Ibland reciterade han de kortare mufassal surorna, så som at-Takweer. (Muslim och Abu Dawood).

     ·   En gång reciterade han ”When the Earth is shaken…” (Zilzalah 99:8) i båda rak’orna, så berättaren sa ”Jag vet inte om Allahs Budbärare glömde eller reciterade så med vilje” (Abu Dawood och Baihaqi med en sahih isnaad, och det är uppenbart att Profeten (s) gjorde det med flit för att visa att det är tillåtet)

     ·    En gång på en resa reciterade han ”Say: I seek refuge in the Lord of the Daybreak” (Falaq 113:5) och ”Say: I seek refuge with the Lord of Mankind” (Naas 114:6) (Abu Dawood, Ibn Khuzaimah, Ibn Bushran och Ibn Abi Shaibah, Hakim klassade den som sahih och Dhahabi höll med) Han sa också till ‘Uqbah ibn ‘Aamir (ra9: Recitera mu’awwidatain (sista två surorna i Koranen) i din bön, för ingen som har sökt skydd, har sökt skydd med något som dessa. (Abu Dawood och Ahmed med en sahih isnaad)

     ·   Ibland reciterade han mer än så: ”han reciterade sextio ayor eller mer” (Bukhari och Muslim) en av berättarna av hadithen sa, ”Jag vet inte om det var i varje rak’ah eller sammanlagt,”

     ·   Han brukade recitera surat ar-Room (30:60) (Nasaa’i, Ahmad och Bazzaar med en god isnaad) och ibland surat Yaa Sin (36:83) (Ahmad med en sahih isnaad)

     ·  ”En gång bad han Sobh [dvs fajr-bönen] i Makkah och började recitera surat al-Mu’minoon (23:118) tills han kom till stycket om Moosa och Haaroon (aya45) eller till stycket om ‘Isa (aya 50) -en av berättarna var osäker- då började han hosta, och gjorde rokoo’”  (Muslim, och Bukhari i ta’leeq form)

     ·  ”Ibland ledde han dem i Fajr med as-Saaffaat” (77:182) (Ahmed och Abu Ya’la i sina musnads och Maqdisi)

     ·    ”I Fajr på fredagar, reciterade han as-Sajdah (32:30) [i första rak’an, och i andra:]ad-Dahr” (76:31). (Bukhari och Muslim)

     ·   Han brukade göra den första rak’an längre än den andra. (se ovan)

Recitation i sunna-bönen före Fajr

Hans recitation i de två rak’orna sunna före Fajr, brukade vara extremt kort (Ahmed med en sahih isnaad), så mycket att Aicha (ra) brukade säga: ”Har han reciterat al-Fatiha eller inte?” (Bukhari och Muslim)

Ibland efter al-Faatiha, reciterade han ayan ”Say: We believe in Allah and the revelation given to us…” (Baqarah 2:136) i första rak’an, i den andra läste han ayan ”Say: O People of the Book! Come to common terms as between us and you…” (Aal-Imraan 3:64) (Muslim, Ibn Khuzaimah och Haakim).  Ibland läste han istället för den sista: ”When Isa found unbelief on their part…” (Aal-Imraan 3:52) (Muslim och Abu Dawood)

Ibland reciterade han surat al-Kaafiroon (109:6) i första rak’an och surat al-Ikhlaas (112:4) i den andra, och han brukade säga: De är ett par utmärkta suror! (Ibn Majah, Ibn Khuzaimah)

Han hörde en man recitera den förra suran i den första rak’an så han sa: Detta är en tjänare som tror på sin Herre. Sedan reciterade mannen den senare suran i den andra rak’an, så han sa, Detta är en tjänare som känner sin Herre. (Tahaawi, Ibn Hibbaan i sin sahih)

2 - Dohr bönen

     ·   Han (s) brukade recitera surat al-Fatiha och två suror i de första två rak’orna, och han gjorde den första rak’an längre än den andra.” (Bukhari och Muslim)

     · Ibland brukade han förlänga den så mycket att ”Dohr-bönen hade börjat och man kunde gå till en slätt: al-Baqi’ för att göra sina  behov [komma tillbaka till sin plats], göra wodoo’, och sedan gå till moskén medan Profeten (s) fortfarande var i den första rak’an. Så lång var den.” (Muslim och Bukhari). ”Man brukade tänka att han gjorde så för att folk skulle hinna med den första rak’an” (Abu Dawood, med en sahih isnaad och Ibn Khuzaimah)

     ·   ”Han brukade recitera ca trettio ayor i varje rak’a (de två första), så som al-Faatiha följd av as-Sajdah (32:30)” (Ahmad och Muslim)

     ·  ”Ibland reciterade han ”By the Sky and the Night-Visitant” (Taariq 86:17), ”By the Sky, (displaying) the Constellations” (Borooj 85:22),  ”By the Night as it conceals” (Layl 92:21) och liknande suror.” (Abu Dawwod, Tirmidhi och Ibn Khuzaimah, de sista två klassade den som sahih)

     ·   Då och då läste han ”When the Sky is rent asunder” (Inshiqaaq 84:25) och liknande suror. (Ibn Khuzaimah i sin sahih)

     ·  ”De kunde se att han reciterade i Dohr och ‘Asr genom rörelserna i hans skägg.” (Bukhari och Abu Dawood)

Att läsa ayor efter Fatiha i de två sista rak’orna

”Han brukade göra de två sista rak’orna ungefär hälften så långa som de första två, ca femton aayat[76], och ibland reciterade han bara al-Fatiha i dem.” (Bukhari och Muslim). ”Ibland lät han dem höra en aya eller så.” (Ibn Khuzaimah i sin sahih och Diyaa’ al-Maqdisi med en sahih isnaad)

De brukade höra tonerna av hans recitation när han läste ”By the Sky and the Night-Visitant” (Taariq 86:17), ”By the Sky, (displaying) the Constellations” (Borooj 85:22) och liknande suror.” (Muslim och Tayaalisi)

”Ibland reciterade han ”By the Night as it conceals” (Layl 92:21) och liknande suror.” (Bukhari och Muslim).

3 - Asr-bönen

 ·   ”Han (s) brukade recitera Fatiha och två andra suror i de första två rak’orna, och gjorde den första längre än den andra.” (Bukhari och Muslim) och ”De brukade tro att han gjorde så för att folk skulle hinna med den första rak’an.” (Abu Dawood med en sahih isnaad och Ibn Khuzaimah)

     ·  ”Han brukade recitera ca 15 ayor i var och en av de första rak’orna, ungefär hälften så mycket som han reciterade i var och en av de första två rak’orna i Dohr, och han brukade göra de två sista rak’orna ungefär hälften så långa som de första två.” (Ahmed och Muslim)

     ·  ”Han brukade recitera al-Faatiha i de sista två” (Bukhari och Muslim)

     ·  ”Han brukade låta dem höra en aya eller så ibland.” (Bukhari och Muslim)

     ·   Han brukade recitera surorna som står uppräknade under ”Dohr-bönen” ovan.

4 - Maghrib-bönen

      ·  ”Han (s) brukade (ibland) recitera de korta mufassal surorna” (Bukhari och Muslim), så att när de avslutat bönen med honom, så kunde de gå iväg och (det var möjligt att) skjuta en pil och se var den landade.”(Nasaa’i och Ahmad med en sahih isnaad) ”En gång på en resa, reciterade han ”By the Fig and the Olive” (Teen 95:8) i den andra rak’an.” (Tayaalisi och Ahmad med en sahih isnaad)

     ·   Men ibland läste han de långa eller medium mufassal surorna, han brukade recitera ”Those who disbelieve and hinder (men) from the Path of Allah” (Muhammad 47:48)” (Ibn Khuzaimah, Tabaraani och Maqdisi med en sahih isnaad). Eller surat Toor (52:49) (Bukhari och Muslim), eller surat al-Mursalaat (77:50), som han reciterade i den sista bönen han bad. (Bukhari och Muslim)

     ·  ”Ibland reciterade han den längre av de två långa surorna[77] (A’raaf 7:206) [i två rak’or].” (Bukhari, Abu Dawood, Ibn Khuzaimah, Ahmed, Siraaj och Mukhlis) Eller så läste han al-Anfaal (8:75) i två rak’or. (Tabaraani med en sahih isnaad)

Recitation i sunna-bönen efter Maghrib

”I denna bön brukade han läsa ”Say: O you who rejected faith” (Kaafiroon 109:6) och ”Say: He is Allah, the One and Only” (Ikhlaas 112:4)” (Ahmad, Maqdisi, Nasaa’i Ibn Nasr och Tabaraani)

5 - Isha-bönen

     ·   Profeten (s) brukade recitera de medium-mufassal-surorna i de första två rak’orna 8Nasaa’i, Ahmad med en sahih isnaad), så ”han läste ”By the Sun and his splendour” (Shams 91:15) och liknande suror.” (Ahmad och Tirmidhi som klassade den som hasan)

     ·   Eller så läste han ”When the Sky is rent asunder” (Inshiqaaq 84:25) och gjorde sajdah under den.”(Bukhari, Muslim och Nasaa’i)

     ·